Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1856, sida 1

allvar, om en idt, hvars realisation möjligtvis en vacker dag kan stå oss närmare, än någon för få månader sedan anade, just derför, låtom oss också skrifva hvad vi om denna sak skrifva, med noga afvägande af ifven det aldra minsta, och låtom oss två gånger känna oss för hvar vi sätta foten ned. Handelstidningen har antagit och öppet sagt, att den svenska kronprinsens besök i Köpenhamn varit af politisk natur; den har med mycken skarpsiunighet af de få data, som här föreligga, dragit den slutsats, att ett politiskt ändamål här måste legat på botten. Det vore svårt att visa det IIandelstidningen härutinnan bedragit sig; för min del menar jag att det skulle vara omöjligt. Om af enskilda eller allmänna skäl, lika godt! vi antaga denna premiss. Prins Carl är en utmärkt ryttare och är gerna med soldater, men i våra dagar resa furstarne icke utomlands blott för att se en manöver; post equitem sedet atra — politica, bak ryttaren sitter den bekymmersamma politiken. Handelstidningen går ännu längre och yttrar oförbehållsamt att resans betydelse ligger i en ny union (emellan Sverge, Danmark och Norge) verkställd på det sätt, att den svensknorske thronföljaren väljes till thronföljare äfven i Danmark. Låtom oss här ett ögonblick göra halt! Handeistidningen har här med en viss bestämdhet angifvit äfven ändamålets art, den detaljerar redan saken. Men äfven supponeradt, — hvad som verkligen låter sig supponera, — att frågan så till vida vore mellan de högste kontraherande temligen afgjord, förutsatt att man skulle ha lof att, till bevis härför bland annat, fullständigt taga efter bokstafven den icke omärkvärdiga skål, H. M. Konungen af Danmark vid den politiska galamiddagen för prins Carl behagade föreslå för sin kära gäst från Norge, (jag citerar här icke denna skål, jag har den blott vin mente), detta allt äfven förutsatt, återstår det dock icke ännu möjligen temligen mycket, som gör det riktigast att icke precist redan konstruera problemet med anspråk på matematisk orubblighet? Efter mitt förmenande, ja. Det är framför allt sättet, hvarpå det här kommer an. Handelstidningen har uppgifvit ett, (att den svensk-norske thronföljaren väljes c); men kunna der icke tänkas andra? Ar. det utanför all dispyt, att Handelstidningen här lyckats träffa det absolut rätta och att den icke tilläfventyrs förbisett t. ex., att det antagande, (hvilket visserligen blifvit, jag vet ej hur, till ett slags allmän mening,) att det först vore framtiden (t. ex. i kronprins Carls person), som här egde sig förelagd den uppgift att lösa den skandinaviska knuten, att detta antagande i sjelfva verket ingalunda utesluter tänkbarheten af ett arrangement, liggande ögonblicket närmare och hänförande sig mera direkte till hvad fransmannen kallar les actualitås? För öfrigt, är icke fältet äfven i andra afseenden öppet för modifikationer, är det icke diverse små härfvor, som först böra redas, åtskilliga specialiteter, hvarom man måste komma fullt öfverens, förrän möjligheten inträder för det ena eller andra sättet, det vissa, afgjorda, oåterkalleliga sättet? Handelstidningen har sjelf talat om den danska sucessionsordningen, Londonerprotokollet. Det är sannt, att har man på en hög ort tänkt sig så långt, som till en union såsom mål, så har man väl också redan tänkt sig för rörande undanrödjande af ifrågavarande stötesten; men huru? Jag ämnar icke bestrida, att Londonerprotokollet, liksom hvarje annat protokoll i våra dagar, betyder i realiteten mindre, än det ger sig mine af, att det framför allt inför en enig folkviljas protest betyder högst obetydligt, och jag anser att man skulle mycket misstaga sig, i fall man för de härvidlag