Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1856, sida 2

I den Danska tidskriften Nord og Syd läser man följande uppsats, som har full tillämplighet äfven på svenska förhållanden: hn amerikansk tidning uppfriskar berättelsen om en Schweitzisk stad, hvarest man på allmän bekostnad underhöll en björn, emedan man trodde att stadens välfärd var förbunden med detta djur. Prots all använd försigtighet hände det sig likväl en gång, att björnen dog, innan man skaffat honom en efterföljare, och innevånarne kommo nu tillsammans för att rådslå huru de skulle kunna få sig en ny björn i den förlorades ställe. Då striden länge hade vägt fram och åter, anmärkte en gammal bonde, att de nu en hel veckas tid varit utan björn, och staden höll sig ändock uppe; skulle detta icke kunna betraktas såsom bevis derpå, att den skulle också framdeles kunna äga bestånd utan djuret? På samma sätt går det, anmärker tidningen, med ambassadörer. Vi skickade det engelska sändebudet Crampton tillbaka och hela verlden trodde, att himlen skulle falla ned och att inga offentliga saker längre kunde med framgång bedrifvas, och se: de gå nu lika bra som förr; Crampton behöfver alls icke ersättas och alla Makterna tillsammans kunde spara mycket pengar, genom att gifva hela Beskicknings-väsendet på båten. Dessa ord gälla äfven för oss danskar, som bland annat botala 72,000 franes årligen till en minister och en generalkonsul i Paris. Hvad är det för en hemlig makt, som gör, att våra eljest så sparsamma riksdagsmän och riksråd icke göra någon allvarlig förändring häri? I London hålla vi ock en minister för en liknande betydlig summa; men när någonting skall uträttas (såsom då vi skulle uppgöra ett statslån) måste kunnigt folk ditöfver. Det går