Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1856, sida 2

i April 1848 kallades till ledamot af konungens statsråd, derifrån han i September 1851 på begäran förflyttades till ledamot af konungens högsta domstol, hvaråt han under de senaste 5 åren egnat en lika oafbruten som inom lagskipningen utmärkt verksamhet. ÄÅfven på den politiska banan har hr Giintber såsom ledamot af ridderskapet och adeln vid flera riksdagar gjort sig känd såsom en frisinnad och insigtsrik representant. Han har visserligen sällan uppträdt såsom talare, men när sådant skett, hufvudsakligen i lagfrågor, har han med särdeles klarhet och med öfvertygande skäl framställt sina åsigter. I motsats till den nu afgångne kontrasignanten af det utaf Kongl. Maj:t vid 1848 års riksdag framlagda genomgripande förslag till representationens ombildning, hvilken sades hafva undertecknat sitt namn med de märkliga orden hoe seripsisse non vellem, var hr Ginther en bland förslagets få uppriktiga vänner och försvarade detsamma på riddarhuset med särdeles mycken talang emot de anmärkningar, som deremot från den aristokratiska sidan framställdes. Inom den dåvarande konseljen ansågs hr Gunther äfven i öfrigt städse tillhöra det liberala partiet, så väl i fråga om tryckfriheten, som om tull-lagstiftningen, skatteförenklingen m. fl. Af dessa föregåenden har man således skäl att vänta, att konungens val vid detta tillfälle, der personens tänkesätt och karakter förut äro för H. Maj:t så noga bekanta, icke bör sakna äfven en politisk betydelse. Den nye justitie-statsministern emottager likväl ensamt inom sitt speciela fack ett både svårt och mödosamt arbete, då man nemligen besinnar att, oaktadt den ifver, hvarmed i början af den nya regimen lagberedningens arbeten fortskyndades, likväl allt sedan hr grefve Sparre tillträdde justitieministers-embetet, de egentliga lagstiftningsfrågorna legat snart sagdt alldeles nere, så vidt icke förslag till förändringar deri blifvit utarbetade af rikets ständer eller deras utskott. Således har den nye ministern tillfälle att i detta hänsende verkligen bilda ett slags epok; hvarvid det äfven bör vara att förvänta, att den juridiske bisittare inom konseljen, som just är den envisaste motståndaren till den nya lagstistnings-grundsatsen, hr grefve Mörner, åtminstone nu måtte finna tiden vara inne att lemna en plats, som han saldrig hade bordt intaga. I Den väntade tillsättningen af det efter friherre Skogman länge lediga president-embetet i kommers-kollegium och i sammanhang dermed inrikes-ministern hr Fåhrieei afsked och utnämningen af hans efterträdare hafva sallt hitintills uteblifvit. Man påstår, att hr Thyselii tvekan att åtaga sig denna så högst ansvarsfulla och otacksamma portfölj ännu föranleder uppskof. Men då man nu sett, att H. M:t återtagit en af sina förra rådgifvare, har mången fallit på den föreställningen, att afsigten möjligen vore att efter hr Fåhraus återinkalla f. d. statsrådet Sandströmer, som, utom det att han varit såsom minister högst af alla uppburen i opinionen, tillika torde besitta just de för en inrikesminister mest passande egenskaper. Hr Sandströmer har nemligen genomgått administrationens alla grader från kammarskrifvarens till kollegii-ledamotens och landshöfdingens, tills han slutligen inkallades i konungens råd, derifrån han år 1851 något tidigare än hr Gunther af politiska skäl flyttades till höfding i det län, der han nu verkar. En annan, äfvenledes af oss redan förut omförmäld, sägen är, att man endast afbidar general-tulldirektören friherre Gyllenhaals afskeds-ansökning, för att till det derigenom lediga embetet förflytta statsrådet Fåhrieus; hvaremot hr Åkerman skulle, i stället för president-platsen i bergs-kollegium, erhålla den uti kommers-kollegium. I den Danska tidskriften Nord og Syd Q FR a usAnm har fall