Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1856, sida 1

Article Image
— vis trångmål, till följe af öfverspekulation eller andra orsaker. Detta trångmål i sin ordning blir dock mer eller mindre hastigt öfvergående allt efter som ett lands industriella och merkantila verksamhet tagit en sund och naturlig rigtning, och dess kreditbruk samt penningeväsende äro goda och välordnade. Den större affärsmannen känner af erfarenheten liksom i luften när sådane kriser äro i annalkande, alldeles såsom sjömannen på vissa tecken känner den storm vara i annalkande, hvartill vi andra icke märka det ringaste spår. Han tar då ock sina försigtighetsmått, inskränker sin rörelse liksom sjömannen sina segel, och drar in sina fordringar i så god tid som möjligt, innan krisen ännu brutit löst. Alldeles så handla nu våra svenska banker. De släppa icke ut några nya lån utan med den största försigtighet, och först flera veckor efter ansökningarnes ingäng. Detta är vanligtvis ett af de första och säkraste tecknen till krisens annalkande, ty bankstyrclsernas ständiga och nödtvungna aktgitvande på affärernas gång och behof af kapitaler gör dem vanligtvis mera skarpsynta än den enskilde i sin inskränktare verkningskrets kan vara. Men om under dylika förhållanden bankadministrationerna handla med alltför mycken och otidig försigtighet, så kunna äfven de just derigenom lätt tillvägabringa en kris, hvilken möjligen eljest hade oskadligt gått förbi, ty på samma sätt som förtroendet till en banks soliditt håller dess sedlar uti allmänna rörelsen, men misstroendet deremot samlar folk vid vexlingsluckan, så upptager affärsmannen under god penningetillgång inga andra lån än dem han ögonblickligt behörver, men i svärare perioder deremot tvingas han att se långt framför sig, och söker derföre att i tid försäkra sig äfven om de kapitaler, som han tror sig komma att behöfva, och då hvar och en följer detta handlingssätt. och söker att helldre förekomma än förekommas, så blifva då så väl bankerna som andra penninge-utlånande verk, icke allenast öfverlupna af ansökningar om lån, hvilka ingalunda allesamman äro för ögonblicket, eller ens den aldra närmaste framtiden, behöfliga, utan affärsmännen draga derjemte sjelfva in så mycket de kunna alla sina egna tillgångar och hålla dem disponibla, hvarigenom rörelsen allt mer och mer utsättes för cen tryckande penningeförlägenhet 1). Om dertill under en sådan period inträffar att efterfrågan på penningar är stark äfven utomlands, så att fremmande kapitaler icke utan kännbar uppoffring kunna indragas i landet, så förvärras krisen, och fruktan och misstroende göra slutligen tillståndet verkligen bekymmersamt. Se vi nu till de anledningar, som kunna förefinnas att befara en snart förestående penningekris i Sverge, så möter oss först och fremst företeelsen af rörelsekapitalets betydliga och sucessiva förminskning under hela detta år. Ej nog med att riksbankens utelöpande sedelstock och deposit-conto under året undergått en förminskning af tillsammans ungefär 12 millioner rdr rgs, utan äfven privatbankerne hafva måst indraga sina sedlar nästan i samma förhållande som deras riksmyntskassa aftagit, hvartill kommer att deras ereditifräkningar redan äro ganska härdt anlitade. Tillsammanlagt utgör det i allmänna rörelsen cirkulerande rörelsckapitalets förminskning, inräknadt riksbankens depositconto, silunda sedan detta års början minst 18 millioner, hvilket, draget ifrån 95 millioner, som det ungefärligen utgjorde vid årets början, är en ganska kännbar minskning, isynnerhet som den hastigt sig utvecklande industrien och de ofantliga egendomsköpen under innevarande år göra behofvet af penningar långt större än förut. Ännu stå vi dock endast vid sjelfva tröskeln till den annalkande penningekrisen, och mycket torde dess verkningar kunna inskränkas, om vi något hvar söka att göra oss så god reda som möjligt för anledningarne till rörelsekapitalets förminskning och i tid äro betänkta på utvägar att förekomma dess ytterligare aftagande så vidt sådant är möjligt. Ilvad då först dessa anledningar angår, så är det tydligt, att den förnämsta är att söka uti missförhållandet emellan Sverges export och import. Om vi under ett år införa utländska varor, liqvidera skulder och räntor samt förlora på resor i främmande länder en summa af 75 millioner, men deremot sälja egna varor och förtjena på frakthandeln endast 60 millioner tillsamman, så mäste vi betala skillnaden i silfver, hvilket uttages ur riksbanken, som deremot ur rörelsen indrager en motsvarande summa i sedlar. En annan anledning till rörelsekapitalets tillfälliga förminskande uppkommer när statens inkomster äro betydligt större än dess utgifter, och om öfverskottet då får ligga någon längre tid ofruktbart i sta1) Vill man läsa en träffande skildring huru ett origtigt bankväsen kan åstadkomma sådana kriser som de, om hvilka här är fråga, må man läsa CAreys arbete: Det förflutna, närvarande och tillkommande?, 2:a del. sid. 20 o. följ. Red. af IH. T. : med säker hand. Om du ej finner botten, skall jag sielf komma.

1 oktober 1856, sida 1

Thumbnail