Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1856, sida 1

— Fullkomligt, sir. — Skönt! Då vilja vi gå till vårt arbete, jag till Bethlehem, och du... till Jerusalem. Gubban skrattade hjertligt åt detta besynnerliga infall. — God morgon, sir! Om några dagar återser jag er således, och då skall min hemlighet... — Brådskar icke ... God morgon, lille Job... Min vagn skall på en timmas tid föra er till ort och ställe ... Men ... men... kör icke för fort . .. du kunde bryta halsen af dig. Adieu! Jag ilade nedför trappan och skyndade hem. Var denna min sändning till markisen en lek af den blinda slumpen? Eller var det något annat? Jag vet det icke. Jag erfor blott en känsla: den af inre tillfredsställelse ötver en af mina lifligaste önskningars förverkligande och af tacksamhet mot Försynen; och jag beslöt att med allvar och omtanka beträda den väg, som sålunda blifvit mig öppnad. Jag gaf Bob de nödvändigasto förhållningsorderna, inpackade mina saker och satt en timma derefter i sir Johns beqväma vagn, rullande framåt på vägen till Seymour-Castle, den rike och mägtigo markisens af Seymour landtegendom. V. Ba förniäm patient och eu förträ-rtlig son. Kasta ut sänklodet . . . allt djupare och djupare