Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1856, sida 2

IICIIT NEHKCJT Joe EAHUEHAEHAM (ITA CTHNLT?ö:tz2). 5du4111 20 år har vår regering sökt förbättra sattigvårdslagstiftningen. Pauperismen har ökats, förnämligast i kantonen Bern, fastän denna har en åkerbrukande befolkning. Lyckligtvis ega vi nu rikt donerade stiftelser sör de fattige, särdeles i de protestantiska kantonerna. Dessa fonder uppgå till omkring 80 millioner! francs, och regeringen bispringer ofta våra talrika barmhertighetsinrättningar. Våra sparbankar, af hvilka Ziäricks är den näst äldsta i Europa, äro i blomstrande tillstånd. Herr Niedermayer (från Baden). Jag har äran öfverlemna kongressen några handlingar, som enligt min tanke kunna erbjuda den något intresse, nämligen första delen af ett arbete om den tyska lagstiftningen mot lissmedlens förfalskning, samt en redogörelse för de tyska sparbankarnes verksamhed m. m. Jag vill nu i få ord antyda, huru man i vårt hemland organiserat välgörenheten. Ilvarje stad är delad i tolf eller sexton qvarter; för hvarje af dessa qvarter väljas fullmägtige och bland dessa äfven fruntimmer, ty vi äro öfvertygade, att det utan fruntimmers tillhjelp är omöjligt att rätt uppskatta familjernas behof. Genom denna inrättning erhåller man noggrann kunskap om de behöfvande samiljernas och hvarje enskilts fysiska, intellektuella och moraliska tillstånd samt arbetsförmaga. För öfrigt utvecklar sig associationsandan mer och mer. Jag har här äran meddela kongressen en afhandling om eft sätt, på hvilket folkbankar och låneföreningar kunna tillvägabringas. I allmänhet börja vi i Tyskland, beträffande fattigvården, inse, att vi måste undvika centralisationens faror; vi känna äfven, att ingen utsigt för en lycklig framtid finnes, om ej de klasger, hvilka Försynen tilldelat rikedomens hafvor. lifvas af begär att bistå sina mindre lyckligt lottade landsmän och medbor ar2. Men det är ej blott med penningar man friköp r sig från denna pligt; det fordras hängifvenhet och menniskokärlek. Utan associationsanda yifres dock intet medel att erhålla goda välgörenhetsinrättningar, god fattiqvard. Olyckligtvis hämmas denna andas utveckling af våra associationslagar och af banden på tidninyspressen. (Lifliga bifallstecken). Allmänandan måste stärkas. Utan denna ingen frihet, ingen god fattigvård. Betrakten England, befrakten Belgien, detta land, som kan berömma sig utaf att hafva löst den stora uppgiften och till grundvalar eger frihet, ordning och vördnad för lagarne ... och J hafven svaret på frågan om de bästa medlen att uppnå vårt mål! Doktor 22. Engel (från Sachsen). Konungariket Sachsen är ett land med öfver 2 millioner innevånare; dess befolkning är mer hopad än nagon annan stats i Tyskland. Två tredjedelar sysselsätta sig med industrien, och blott en tredjedel med jordbruket, som likväl står på en hög ståndpunkt. Industrien idkas i fabriker och etablissementer eller hemma hos arbetare, som arbeta ät uppköpare. Detta hem-arbete, som upptager 200.000 menniskor, är vårt lands förbannelse. Jag kan ej här utveckla orsakerna, hvarför så är, men de finnas angifna i ett af doktor Bodemer författadt förtjenstfullt arbete, kalladt Den industriella Rerolutionen, hvilket jag här nedlägger på kongressens bord. Sedan talaren skildrat hvad som i Sachsen gjorts till de arbetande klassernas bästa, med afseende på födoämnen, boningar och sparkassor, slutade han med följande ord: Arbetets, handelns och tankens frihet, se der hvad som är nödvändigt för alla solk! Ur denna frihet utspringa lycka och välmåga, såsom grenarne ur trädet. Planterom trädet! Grenarne skola ej uteblifva. Doktor firiälhs (svenska regeringens ombud). Vör att tillfredsställa allmänna opinionen i landet har svenska regeringen i sednaste tider sett sig nödsakad att förändra handelsoch industri-lagstiftningen, samtägrunda den på mer liberala principer. Numera är införseln af lifsmedel befriad från allt slags tvång. Den arbetande klassens tillstånd i Sverige är godt, men denna ljusa tafla är ej utan sina skuggor. De svenske torparne belinna sig i en mindre lycklis beliisenbet. Betungade med dagsverken, tvingas de att lyda sina egendomsherrars befallningar och se sig ofta nödsakade att öfvergifva sitt eget nödvändiga arbete, för att sköta egendomsherrarnes. Doktor Grähs redogjorde nu för de svenska föreningar och sällskaper, hvilkas verksamhet är riktad på den arbetande klassens bästa, de åtgärder, som vidtagits att skaffa den bättre bostäder, samt de lagar, som i sedlighetens och måttlighetens intresse stiftats för tillverkning och försäljning af starka drycker. Doktor Akerslyck,. Jag vill tillägga ett ord om Sverige. Det händer ofta, att intressanta fakta undfalla en inföding, men iakttagas af en främling. Jag har genomrest Sveriges norrländska landskaper. Näväl, jag mötte der icke en enda tiggare! Ingen person finnes, som ej kan läsa och skrifva! Blott en enda gäng fann jag tillfälle att gifva en allmosa, och det utan att man bad mig derom. Jag mötte nämligen en qvinna, som ledde en gosse. Seende henne färdas till fots, hvilket i norra Sverige till följe af de långa afstånden är ovanligt, frågade jag henne om orsaken dertill, och hon svarade: jag är fattig, och jag åtföljer denne lille gosse, som är utan föräldrar, till ett hus, der man är bättre i stånd att sörja för honom. — Men hvarför begär ni ingenting af mig? frågade jag. — Det ville jag icke, men jag sade till gossen: kanske Gud ingifver dender obeÄ i kante herrn, att han skaffar mig medel att komma med dig till vår bestämmelscort. (Rörelse inom församlingen.) Herr prof. Å2 (från Norge) redogör likaledes för de åtgärder, som i Sverige och Norge vidtagits till arbetets organisation, för de sällskaper, som bildats för folkundervisningens befrämjande, för landtbruksskolorna, Åkerbrukets förkofran o. s. v. Han fäster uppmärksamheten derpå, att i dessa länder, som man hitintills inbillat sig ega otillräckliga bjelpkällor, är dödligheten mindre, än uti något annat land i hela den kända verlden. En föregående, välvillig talare har, anmärkte prof. Yhapye, berättat, att han i Sverige icke mött en enda tiggare. Emellertid finnes det nödlidande der, likaI som i Norge och öfverallt; men man ser dem icke I tigga, derför att tiggeri helt enkelt är förbjudet af lagarne. Orsaken till detta förbud ligger i erfarenhetssatsen: ju större frihet att tigga, desto flere tigI gare. För öfrigt börjar man i städerna uppbygga arbetshus för de fattige. I Norge har en nästan republikansk författning; alla privilegier äro derför sedan flera år tillbaka afskaffade. (Bravorop från församlingen.) Annu finnas I några skyddstullar, men äfven de äro på väg att afPan