Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1856, sida 2

Te . naet Välgörenhetskongressen. Mötet den 16 September. Ombuden från de olika, på kongressen representerade länderna fortforo under denna sammankomst att aflägga räkenskap för de mått och steg, som i deras hemland tagits till de arbetande klassernas bästa. I sektionerna diskuterades de af kongressens bestyrelse uppsatta specialfrågorna (om följderna af jordegendomarnes hopning på enskilta händer eller ohegränsade styckning, om utvandringen, om starka drycker, om skyddsföreningar 0. 8. v.), om hvilka rapporter skulle uppsättas till kongressen. Af talarne uppträdde först Herr Suringar (från IIolland). Jag gläder mig att vara Holländare, ty i Holland förstå män som avinnor att utöfva välgörenhet. Vi hafva inrättningar af alla slag för de nödlidande. Man emottager dem vid deras födelse och öfvergifver dem cj förr än i döden. Vi hafva barnkrubbor, asylsalar, underhållna af frivilliga gåfvor och beskyddade af våra fruntimmer, primärskolor, landtbruksskolor, sångskolor, tillflyktshus för fattiga, för öfvergifna barn, blottställda ynglingar och tjenare utan plats. För arbetarne hafva vi sparbankar efter Berlins mönster och länbankar efter Irlands. Det finnes äfven utmärkt väl inrättade lifränte-anstalter för folket. I Gröningen hade vi för 6 är sedan en kongress af de fattiges och arbetarnes vänner. Det är en åtgärd, som jag önskade se efterliknad i andra länder. I Amsterdam finnas öfver 300 välgörenhetsanstalter. Men det bästa är ej deras antal, utan det systematimn milda, faderliga beskydd, som de fattige åtnjuaf välgörande män och qvinnor. För att minska tigdomen fordras cj så mycket ord, som handling och förståndig handling, ty det är svårt att göra odt, utan att äfven göra en smula ondt. Först när Ä