Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1856, sida 2

Preussen. Enligt programmet för festligheterna skulle efter tafeln dansas en fackeldans, hvari facklorna (af hvitt vax) skulle bäras af 12 statsministrar, de yngste först, v. Manteuffel sist. Dagens ångbåtspost. Det intressantaste som man i politiskt hänseende finner i de utländska tidningarnes spalter är hvad som rör brytningen emellan kung Bomba och vestmakterna. Den 22 dennes afseglade från Toulon de franska örlogsfartyg, som deltaga i expeditionen till Neapel. I Ajaccios hamn på Corsica skall den franska eskadern, som kommenderas af amiral Trehouart, afvakta den engelskas ankomst. En fransk legationssekreterare åtföljer franska eskadern med muntliga instruktioner för franska gesandten i Neapel, hr Brenier. Begge eskadrarne skola, enligt notiser från Paris af den 22, utgöra 8 linieskepp och 8 fregatter, en ganska respektabel styrka. Men hvad skall den göra? Jo, heter det, den skall taga om bord franska och engelska beskickningarne, i fall Bomba ej lemnar något tillfredsställande svar på vestmakternas ultimatum. Men hvad sedan ? Det har ju förklarats icke vara vestmakternas afsigt att bekriga kung Bomba. Flottorna skulle endast, har man sagt, beskydda de i neapolitanska staterna befintliga engelska och franska undersåter, i den händelse en revolution skulle utbryta derstädes till följe af afbrottet utaf de diplomatiska förbindelserna emellan kung Bomba och vestmakterna. Detta syntes förutsätta, att kabinetten i London och Paris väntade att en uppresning skulle blifva följden af deras hållning emot neapolitanska regeringen. Men nu heter det, att man endera dagen får se i Monitören aftryckt en af engelska och franska regeringarne till Europas regeringar aflåten cirkulär-not, innehållande en förklaring öfver anledningen till och meningen med de emot Neapel vidtagna åtgärder, och att de allierade makterna deri förklara, det de icke endast på förhand ogilla hvarje revolutionär rörelse, som kunde uppstå under pretext att medverka med dem, utan äfven i fall så behöfs på det strängaste skola förfara emot dem, som skulle framkalla en slik rörelse eller deri deltaga. Men om nu fransk-engelska eskadern hvarken skall företaga något emot Bomba, eller genom sin närvaro uppmuntra en folkrörelse, som kunde aftruga denne halsstarrige despot de koncessioner han hittills så envist förvägrat, är det svårt att inse, hvad den egentligen har i neapolitanska farvattnen att göra. Få nu se hvad den väntade cirkulär-noten har att säga. ODonnells minister befinner sig i upplösningstillstånd. Finansministern Cantero har tagit afsked, såsom det på goda skäl förmodas, emedan O Donnell låtit förleda sig till det reaktionära steget att inställa försäljningen af kyrkogodsen. Man väntar att snart äfven se justits-och marinministrarne resignera. Sedan dröjer det, enligt all sannoliket, icke länge innan turen kommer till O Donnell sjelf att afdankas, för att remplaceras af sin rival Narvdez, eller någon annan argare reaktionär. Man behöfver verkligen ej vara någon profet, för att inse, att förr eller senare jagar man bort ODonnell, liksom man gjorde med Espartero, och då händer honom ingenting annat, än han väl förtjent, ty det har länge stått honom öppet, att genom en uppriktig anslutning till de liberala, göra sin ställning så fast, att han tryggt kunnat trotsa alla sängkammarligans stämplingar. Enligt Madriderbladet Epoca skall spanska gesandten i Paris, Serrano, samma dag som den nya spanska författningen proklamerades, blifvit bemyndigad att gifva Narvaez pass till Spanien. Österrike skall officielt gifvit Porten tillkänna, att det håller Donaufurstendömena besatta så länge, som stridigheterna emellan Turkiet och Ryssland ej blifvit fullkomligt bilagde. Det bekräftar sig, att den tillämnade expeditionen emot Montenegro blifvit aldeles instäld. Porten inskränker sig till att uppställa en observationskorps vid Montenegringska gränsen. v — AA STR ÅÅ Aa WHAr14