Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 september 1856, sida 2

österrike) redogöra efter hvarandra för sparbankarnes och välgörenhetsinrättningarnes tillstånd i deras respektiva hemländer. Redogörelserna innehålla föga anmärkningsvärdt. utom det, att lifsmedelkrisen nödgat Österrikiska regeringen upphäfva alla hinder för handeln med näringsmedel och tilllåta (!) försäljningen af hästkött, samt att den understöder inrättandet af spannmålsmagasiner. ur hvilka nödställda jordbrukare få låna spannmål till utsäde. (Forts.) AAA A— — Utrikes Nyheter SCHWEIZ. Edsförbundsförsamlingen öppnade sina möten d. 15 dennes. I begge de kamrar, af hvilka schweiziska folkrepresentationen är sammansatt, hafva de tal, hvarmed presidenterna öppnat sessionen, hufvudsakligast vändt sig kring Neufchateler-affären. Begge presidenterna lyckönskade Neufchatel för det att det lyckats dess egna medborgare att dämpa det royalistiska upproret och uttalade den försäkran, att hela Schweiz skall som en man veta att skydda och försvara Neufchatel emot hvarje utländskt anfall. Detta är en fingervisning för Fredrik Wilhelm, i fall han skulle hafva lust att med vapen i hand göra gällande sina förmenta anspråk på Neufchatel. Emot de fångne royalisterna kommer att förfaras med en mildhet och skonsamhet, som skola utgöra ett vackert motstycke till den grymhet och hätskhet, hvarmed Europas monarker, vanligen bemöta sina besegrade politiska motståndare. Ännu ligga 480 fångar i Neufchatels slottskyrka, men innan kort trodde de flesta åter vara återgifna åt sina familjer, enär det påtagligen är förbundsregeringens afsigt att skänka den förvillade massan tillgift och blott straffa sjelfva hufvudledarne, och äfven dessas straff kommer troligen att bli högst lindrigt. Denna försonliga och kloka politik afspeglas i ett tal, hållet till fångarne af ransakningsdomaren Duplan-Veillon, i närvarande af flera utaf edsförbundets embetsmän. Detta tal är så karakteristiskt, att vi icke kunna neka oss det nöjet att återgifva detsamma. Det lyder som följer: Ombetrodde af edsförbundsregeringen att anställa en undersökning rörande de för några dagar sedan i denna kanton förefallna olyckliga händelser, skulle vi gerna straxt efter vår ankomst förhört er alla och så hastigt som möjligt återgifvet er åt era familjer och friheten. J hafven begripit, att det icke var möjligt. Redan hafva nägra af era kamrater satts på fri fot, och i dag vilja vi säga er samt och synnerligen hvad vi sade dem, som icke mera äro här, på det att vårt ardete må gå fortare och er fängenskap blifva kortare. Vi äro här för att utröna den andel, som en hvar af er har tagit i uppresningen och förehålla er er förbrytelse. Bedraga vi oss. om vi antaga, att J kännen ånger öfver densamma? J kännen den alla; nu sen J sanningen osminkad och inga trolösa råd förvirra er mer. J veten, att edsförbundet icke blott ogillar er gerning, utan på det djupaste beklagar dessa blodiga dagar. Nu begripen J, hvilket svårt ansvar betungar deras bufvuden, som uppmanat er ait fölia dem. I stället för att försvara er fana, hafven J sönderslitit den. I stället för att ära ert vapen, hafven J sönderbrutit det och trampat på det. I stället för att försvara era myndigheter, hafven J lagt hand på dem och beröfvat dem sin frihet. Annu mera: J hafven utgiutit medborgareblod, tillochmed en värnlös qvinnas: och det var ej långt ifrån att J haden störtat ert fädernesland i en oberäknelig olycka. Dessa äro de förbrytelser, för hvilka man anklagar er och som era högst straffvärda ledare hafva låtit er begå. Framtiden återstår er dock, för att bringa dessa dagar i glömska och utplåna det utgjutna blodet. J skolen, icke sannt? hädanefter arbeta på ert lands lycka, dess välfärd och utvecklingen af dess institutioner. J skolen hädanefter utgiuta er sista blodsdroppa för det schweiziska edsförbundet, och sedan J varit inbördes krigets verktyg, skolen J med Guds hielp göra ert till, för att vända det onda i godt. Det spillda blodet är måhända en källa till lycka för ert land. I detta tempel, i hvilket J sitten fångne, och inför den lefvande Guden gören ett högtidligt löfte. Om man ännu en gång försöker att leda er på falska vägar, så stöten förledarne ifrån er; förklaren dem för förrädare emot fäderneslandet och kommen deras anslag på skam. Låten dem, som icke trifvas i den republikanska samhällsformen, draga sin kos ur landet, och tjenen icke deras personliga äregirighet. Hysen aktning för er öfverhet; understödjen dess anseende, i stället för att undergräfva det. Fören tillbaka era bedragne bröder, och så skolen J vara enige och starka. Dessa ord äro tillräcklige för att säga er hvilka vi äro; och om vi ställa några frågor på er, så besvaren dem ärligt, frimodigt och öppet. Träden inför oss icke med fruktan för domrarne, utan med förtroende, med medvetandet af era förbrytelser, med längtan efter tillgist. Sen i oss medborgare, som betrakta er som förvillade bröder. Detta är hvad jag hade att säga er. Läggen mina ord på minnet. PREUSSEN. En skrifvelse från Frankfurt hvilken påstås härröra från mycket god källa, bekräftar, hvad de flesta trott, att Fredrik Wilhelm endast kommer att begagna diploma: tiska medel för att häfda sina anspråk på Neufchatel och försvara dem af befolkninger derstädes, som blottställt sig för honom. På sin höjd ett pennkrig blir alltså följden a! Neufchateleraffären. Den 20 dennes firade storhertig Fredrik a . 8 og 2 1 — —