Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1856, sida 1

sammetstapeterna så friska, de tjocka sidengardinerna så sirligt draperade. de stora breda speglarne så klara och blanka och det med färgade rutor inlagda golfvet så glatt och rent, som om allt förskrefve sig från gårdagen. — Mylord skall glädja sig öfver stottets förträffliga tillstånd och med nöje bebo det, sade jag. — Ni kan päräkna hans tacksamhet ... — Tacksamhet? Hvad tänker ni, sir? Det är ja blott vår skyldighet, vi uppfvlit. Må mylord endast komma hit med sin sköna hustru, och den glädje han dermed bereder oss, blir en tillräcklig belöning för 0395 alla. Sedan vi genomvandrat alla boningsrummen i slottet, visade mig mr Trallope den lika väl underhållna och med utvalda fruktträd och blommor försedda trängärdsparken, vagnhuset, stallarne 0, 8. v. Jag fann i stallarne. oberäknadt några utmärkta springare, sex till åtta vackra, kraftiga vagnshästar, och dessa, i förening med anblicken af en lätt jagtkalesch, väckte hos mig en ny tanke, till hvilken jag sednare vill återkomma. Sedan nu allt detta var mönstradt till sina minsta enskiltheter, återkommo vi till slottets portik, der hofmästaren presenterade för mig sin äkta hälft, mrs Trallope, som under tiden klädt sig i sin galadrägt. Mrs Trallope var en bedagad, temligen fet qvinna al slegmatiskt lynne; den lust att bruka tungan, hvilken man ofta finner hos hennes medsystrar, saknade hon alldeles, men det lilla; hon sade, var till följe af hennes minneslöhet och tankspriddhet, temligen tråkigt och osammanhängande. Hennes glädje att träffa en vän till Hans Herrlighet och höra talas om denne, yttrade sig derför ojemförligt lugnare än hos hennes man. Hodan hou helsat mig välkommen, frågade hon