Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1856, sida 1

ÅHU Umet kerna till de värvarande reliviösa förhållandena i Berlin, nemligen religionens och fromhetens närvarande politiska betydelse och ståndpunkt. Den kristliga fromhetens närvarande politiska hetydelse i Berlin består icke blott deri, att de fromme här utgöra ett af regeringen gynnadt och irikt mått omhuldadt och understödt narti; icke heller deri, att detta parti genom att verka för kristlig sedlighet och renbet motarbetar laster och utsväfningar och derigenom gagnar staten och bereder densamma goda, ädla och nyttiga medborgare. De verkligen eller blott till skenet fromme utgöra här öfverhufvud taget själen och nerven uti det monarkiskt absolutistiska, reaktionära och ryskt sinnade politiska partict. Dessa partiåsigter äro här ofta så djupt inpräglade uii de frommas sinnen, att de mångenstiärdes nära nog gälla såsom ett nödvändigt kännetecken på en sann och rättrogen kristendom. De fromme äro dock icke blott overksamma anhängare af denna politiska riktning. De uppträda äfven ofta bestämdt och kraftigt för densamma i det att de till och med i religiösa föredrag icke sällan inblanda politiska anspelningar och grundsatser och ofta nog jemte kristendomens sanningar meddela politiska meningar och åsigter såsom en art af trosartiklar. Då man i Sverige svårligen kan göra sig en föreställning om det sätt, hvarpå detta sker, vill jag här meddela några exempel. Jag infann mig en afton uti en offentlig bibelförklaring. Predikanten, en rikt utrustad och talangfull talare, behandlade 1 Mos. 19 kap. Han gjorde många rätt sanna, träffande och uppbyggliga anmärkningar och tillämpningar vid de upplästa verserne. Han måttade ock sina skarpa hugg åt theatern och det osedliga sällskapslifvet i Berlin. Ändtligen kom han till de verser, der Sodoms undergång beskrifves. Han visade nu hurn hvarje stad och hvarje stat i likhet med Sodom har att vänta sin undergång, när de genom synder mognat för densamma, och såsom exempel på sådana stater, hvilka radan genom ogudaktighet vore mogna för straff och undergång, anförde han offentägen Frankrike och England ). Vid ett annat tillfälle, den gången likväl uti en enskild krets, yttrade siz samme man ganska bittert emot representativ etatsoch kyrkoförfattning, hvilka han betraktade såsom en förhatlig auglikanism. En annan gång erhöll jag tillträde såsom åhörare vid en katechisation. En af Berlins berömdaste katecheter sysselsatte sig der med att meddela undervisning åt nattvardsbarn. Då vid denna katechisation många egenheter förekommo, som voro mig helt och hållet främmande och om hvilka man i Sverige sannolikt icke alls eger något begrepp, så tillåter jag mig att här omständligare skildra densamma, ehuru dervid mycket förekommer, som ieke hörer till det ämne, jag här närmast afhandlar. — Under det barnen samlade sig, gossar och flickor i samma rum, men tagande plats på olika sidor af rummet, var en ung kandidat närvarande och genomgick repetitionsvis med de redan ankomna barnen det som blifvit behandåladt vid den sista katechisationen, nemligen huruledes judarnes tre förste konungar repesenterade tre olika arter af bot, i det att Saul gjorde bot för straffet, David för sin synd och Salomo för sina goda gerningar. Kandidatens närvaro och katechiserande under det barnen samlade sig, skedde, såsom man sade mig, på det att barnen icke något ögonblick skulle lemnas tillsammans ensamme och utan sysselsättning i rummet. När barnen samlat sig och den unge mannen en stund katechetiserat, inträdde den egentlige läraren. Han förhörde först helt hastigt, utan anmärkningar och förklaringar, några bibelspråk utur språkboken, hvilka barnen fått sig förelagde till utanläsning. När något af barnen icke kunde sitt språk, yttrades vanligen: dn har icke bedit. Om du hade bedit, så hade du kunnat din lexa. — Derefter sade läraren: Herren vare med eder!? Baraen svarade sjungande: Så ock med dinom anda!? — Nu tillfrågades barnen hvilka af dem under den söregående söndagen, föroch eftermiddagen, icke varit i den kyrka till hvilken de hörde. De som varit frånvarande, meddelade vanligen skriftligt intyg om giltigt förfall. De som varit närvarande tillfrågades, hvad de hade bibehållit af de hörda predikningarne. Derefter uppräknades samtliga nattvardsbarnen och de frånvarande antecknades. De som vid förra katechisationen varit frånvarande meddelnde vanligen skriftligt intyg om giltigt förfall. Nu aflägsnade sig den egentliga läraren för nigra ögonblick och den unge kandidaten sjöng under tiden med nattvardsbarnen Marie lofsång, Luc. 1 v. 46 ff., såsom detta bibelställe ofta sjunges uti kyrkorna. Etter denna sång inträdde läraren åter och började den hnfrudsakliga katechisationen. Det var denna gång fråga om konungalinien uti Gamla Testamentets bibliska historia ifrån och med Renabeam. Läraren utvecklade under katechisationen konungadömets ide, visade, huru det gifves tvenne arter af konungadöHan omtalade ej på hvad sätt dessa stater så grott försyndat sis, men det är icke osannolikt, att han tänkte på den grymma kapitalförbrytelsen, att de vågat förena sig med den Turkiska halfmänen emot ett kristligt rike. Jemför hvad längre ned härom skall berättas. BESTRIDER P8 VINES DRIVET ——— mir Am fan hafallda att Ar-gat manact alall doovvo