Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1856, sida 3

Rättegångsoch bolissaker. I går stod inför polisens dombord sockerbruksarbetaren Johan August Eriksson, boende på torpet Svalebo under Kungsladugården, tilltalad för det han å allmänna vägen i Majorna natten till den 6 dennes mellan kl. 11 och 12 på ett lömskt sätt med knif sårat arbetskarlen Johannes Eriksson i hufvudet och ena handen, hvilket blodiga dåd kunnat kosta Johannes Eriksson lifvet, utan annan orsak än några möjligtvis yttrade glåpord, som föranledt Joh. Aug. Eriksson att straxt gripa till knifven, för att dermed liksom banditen hämnas en förment förolämpning. Målseganden uppgaf, att sedan han och en kamrat, Joh. Svensson, vid ifrågavarande tid lemnat Tallbecks värdshus för att begifva sig hem, hade de på vägen bemärkt Joh. Aug. Eriksson och en yngling, Carl August Andersson, gående efter dem. Då målseganden och Svensson någon stund derefter sagt hvarandra godnatt och åtskiljts, hade Joh. Aug. Eriksson passat på tillfället att anfalla målseganden, som han bemärkte vara ensam, i det han rusat mot och tilldelat honom flera knifhugg i hufvudet och ena handen, utan att målseganden härtill gifvit någon anledning. Tilläggande målseganden, att han hört sägas det Joh. Aug. Eriksson skulle ha uppehållit sig en längre stund på Hallbecks gård för att invänta honom, äfvensom att Joh. Aug. Eriksson förut yttrat åtskilliga hotelser, såsom att han nog skulle märka honom på något sätt. Tilltalade Joh. Aug. Eriksson förnekade icke att han begagnat lifsfarligt vapen mot mälsegand., i det han sårat honom med knif, men påstod att sådant tillkommit af våda, då svarand. sökt att värja sig mot målsegand., som börjat tvisten dermed, att han tillropat svarand. stanna bonde får jag tala vid dig, hvilket svarand. ansett innebära en förolämpning mot sig, hvarigenom gräl uppstått, då målseg. slagit omkull svarand., som härunder råkat att såra denne med knifven, som han endast dragit till sjelfförsvar. Bestridande derjemte svarand. sig ha gått i försåt för målseg., mot hvilken han icke heller yttrat några hotelser. Af undersökningen i öfrigt upplystes, att Joh. Aug. Eriksson och ynglingen Andersson vid tiotiden nämnde afton innevarit på Hallbecks värdshus, der Johannes Eriksson och dennes kamrat Svensson jemväl befunnit sig, utan att någon ordvexling då förefallit mellan målseg. och svarand. Derifrån hade Joh. Aug. Eriksson och yngl. Audersson begifvit sig till Olssons krog, som de lemnat vid 11-tiden, då de på vägen upphunnit målseg. i sällskap med Svensson, hvilken snart aflägsnat sig, men straxt derpå återkommit, enär ynglingen Andersson tillropat honom, att han skulle åtskilja målseg. och svarand., som råkat i gräl och slogos med hvarandra. Dessa hade då legat på vägen, men målseg. i detsamma rest sig upp under yttrande, att han af svarand. blifvit skuren med knif i hufvudet och ena handen, hvarvid målseg., som förut icke haft någon sådan skada, varit belt blodig och befunnits ha blifvit sårad med något egghvasst instrument å nämnde kroppsdelar. Svarand. hade under tiden sprungit sin väg. Målet remitterades för ransakningens vidare fullföljd till Säfvedahls häradsrätt, hvaremellertid Joh. Aug. Eriksson dock tilläts att få vara på fri fot. — Det tyckes som tjufvarne-skulle börja att finna räkning vid att ånyo idka handtverket, ty på sednare tiden ha flera stölder blifvit begångna, såsom af klädespersedlar, penningar, ur m. m., utan att man ännu kunnat upptäcka tjufvarne eller få reda på något af de stulna effekterna.