Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1856, sida 2

signe gossen och den goda afsigt, ni honom. — Jag tackar er hjertligt, herr pastor . . Är Bob konfirmerad? — Ja, det skedde redan ett halft år före hans hitkomst. Gossen har godt hufvud, fast icke så mycken ihärdighet och lugn som hans yngre broder Will; men ni kan godt begagna honom. Vill ni icke nu genast tala med honom och höra, hvad han sjelf säger om saken? hyser, med På mitt jakande svar öppnade pastorn dörren och kallade på Bob, som genast inträdde, men med temligen bedröflig uppsyn, hvilket sannerligen härledde sig deraf, att han fruktade en straffpredikan med anledning af parforce-ridten. Straffpredikningarne plägade nämligen alltid hållas i detta rum, hvars allvarsamma, högtidliga utseende gjorde det särdeles lämpligt för ett sådant ändamål. — Hör, min gode Bob, sade pastorn vänligt, — denne herre, hvars bekantskap du redan gjort, medför en helsning från din far, mr Phillipps, och önskar dig till sin tjenare eller, om du så heldre vill, till sin följeslagare på en resa, som han nu anträder. Som jag vet, var det länge sedan bestämdt, att du skulle erhålla en sådan plats hos viscounten af Dunsdale; och då nu denne herre reser i viscountens angelägenheter, och det är temligen likgiltigt, om du tillträder denna tjenst en månad förr eller sednare, så frågar jag dig: har du lust att resa med, och vill du erinra dig mina ofta upprepade förmaningar att visa dig trogen, from och städse villig i din tjenst? — Ja, sir, svarade Bob utan betänkande, — jag har stor lust dertill. Men får jag genast följa med? Det är just hvad jag skulle tycka om.