Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 september 1856, sida 1

— Ja, sir! Och jag tror sannerligen att Bravour igenkände mig, ty han gnäggade åt mig, när jag, såsom fordom, strök honom på halsen. — Då är Bravour nästan lika så förståndig som in men säg mig nu, hvarmed sysselsätter du dig här — Jag läser, skrifver och hör på vördig pastorns predikningar; också lär jag mig historia, geografi och arithmetik, sir. — Tout comme chez nous! tänkte jag och log hjertligt åt den uppriktige gossen. — Du vill väl i allmänhet heldre vara ute på berg och backar än sitta vid skrifbordet? frågade jag och kastade på honom en betydelsefull blick. Gossen log och såg på gumman, som i hans ställe svarade: — Ja, sir! Will har mera håg för att lära, men Bob är raskare i sina gerningar och pratsammare än han. — Kan du också rida? frågade jag. Nu blef gossen eldröd i ansigtet, tvekade att svara och sneglade med ena ögat åt den sidan, der hushålerskan satt; denna påtog sig en allvarsammare min och sade i en mindre skämtsam, men likväl godlynt tön: — Hvad det angår, sir, så gör ni nu just en fråga, som i afton, när Hans Vördighet kommer hem, nog blir allvarsamt behandlad. — Hvarför det? — Jo, ser ni, jag tycker om Bob, och det mycket på köpet, ty han är en god gosse, fastän något för ostyrig; men han har, under pastorns frånvaro, ådragit honom en ledsamhet, som kommer att tillskynda honom en sträng tillrättavisning, kanske till och med en bestraffning, som ...