Både prester och bildade lekmän klaga, och det visserligen icke utan skäl, deröfver: att den grofarbetande folkklassen är till förståndet trög, osedlig i uppförande, saknande ordning och plan i arbetet, omtanka för framtiden och förmåga att beräkna de följder, hvarje verkande orsak förer med sig, o. 8. v.; men hvarföre vinnlägga sig icke desse klagande herrar derom, att med allvar och nit afhjelpa de öfverklagade förhållandena, alldenstund ett sådant afhjelpande står i deras förmåga, blott viljan vore god och det blef allvar med saken. Men se, det är detta som felas både de förre och de sednare. (Undantagen äro ganska få). — Kunde icke, t. ex., hvarje possessionat, med ringa uppoffring af penningar och tid, på sitt gods inrätta folkbibliotek och