söndagsskola för sina underhafvandes räkning, sålunda beredande dem tillfälle att ätminstone om söndagarne åtnjuta några timmars andlig sysselsättnig, och med detsamma afhålla den manliga tjenstepersonalen från själsförderfliga nöjen, såsom kortspel, lekstugor och supgillen, som annars vanligtvis hos de stora egendomsherrarnes manlige tjenare utgöra den söndagliga sysselsättningen, enär det ännu är ett bruk att på söndagen inställa det hvardagliga arbetet — ett bruk, som under nuvarande förhållanden i sllmänhet verkar mera ondt än godt; ty om söndagen skall vara Perlan bland dagar, så måste den användas på annat sätt än som för närvarande är fallet. Men — hvar träffas de egendomsherrar, som hafva nog human bildning att, i ofvan antydd rigtning. vilja verka för sina underhafvandes andliga utveckling ? — hvar sinnas de upplyste husbönder, som hafva en faderlig vård om sina tjenares gudsfruktan, seder och ordentlighet? . . . Sannerligen! — de äro snart räknade. Dock finnes en och annan, som kommit till insigt deraf, att han är skyldig sina tjenare något mer, än blott föda, kläder och — stryk, ifall det sednare kan bli en skuld. Så känna vi en possessionat (i mellersta Sverge), hvars omsorg om sina underhafvandes andliga förädling bär rika vittnesbörd om, att han är en verkligt bildad man och en värdig husbonde, som vet, att hans torpare, drängar och pigor hafva ett något högre värde än hästar och hornboskap. Denna aktningsvärda possessionat såg och behjertade sitt folks andliga förnedring, och beslöt —— — att om möjligt draga det ur förnedringens tillstånd. För sådant ändamål inrättades på godset söndagsskola och slöjdskola samt ett mot ändamålet svarande bibliotek. Skolorna besöktes och biblioteket anlitades långt öfver förväntan, och välsignelserika frukter hafva deraf försports. Det är ej ovanligt att få se den ädle husbonden sjelf tjenstgöra som lärare i söndagsskolan. En del af den i orten boende siden-pöbeln? (detta slags pöbel finnes öiverallt) har visserligen funnit detta vara fasligt gement och barnsligt samt vittnande om ringa ambition; men dessa de småsinnades anmärkningar hafva icke afskräckt den adle S. från att fortgå på den väg, han beträdt; — och tusentals välsignelser samt hans eget hjertas goda vittnesbörd belöna honom rikligen derför. — Se, detta kan den sanvnnt bildade herremannen göra! Till biskoparne i vårt land våga vi framställa en ödmjuk och, som vi tycka, billig begäran, den: att De, i stället för att i Sina herdabref och annorstädes sjunga ömkliga klagovisor öfver den öfverhandtagande otron I och de separatistiske rörelserna och, nästan i samma andetag, triumferande förklara att helvetets portar skola icke varda (2 stats. l!)kyrkan öfvermäktige, — att De ville uppmana sitt underlydande presterskap (och icke blott uppmana, utan äfven flitigt tillse det uppmaningen körsammas) att, i förening med församlingarnes skolstyrelser o. a., kraftigt taga itu med att bringa till stånd lämpliga folkbibliotek inom församlingarne. — Genom åstadkom mande af dessa, af högsta behof påkallade, hjelpkällor till folkets bildning — källor. till hvilka 1000-tals skola komma i afsigt att släcka sin andliga törst —, jemte noggrann tillsyn att folkskolorna allmänt och flitigt af folkets barn besökas och undervisningen der rätt ordnas och skötes och att nödige undervisningsmaterialier äro att tillgå — genom åstadkommande af detta, säga vi, skulle långt mera vinnas för förståndets upplysning och sedlighetens befordrande hos massan af folket, än genom långtrådiga och ledsamma katechesförklaringar samt husoch nattvardsförhör, — hvilka, upprigtigt sagdt, i allmänhet förlorat sin forntida betydelse, kraft och verkan. Vi, som visserligen äro lekmän, men dock sådana, som icke alltid älska lek, utan heldst hålla oss till den allvarsamma sidan af saker och ting, — vi veta, att det der trasslet med katechesläsning och husförhör tjenar just till ingenting — i god mening. Vi afslnta vår artikel med den innerliga önskan, att snart, inom hvarje församling öfver hela riket, få se uppblomstra väl ordnade och innehållsrike — Sockenbibliotek. K—.