Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 september 1856, sida 2

Bland folkbildningens vänner är väl den meningen temligen allmän, att om någon allmännare och värdefullare bildning skall kunna bibringas folket, folkskolorna icke äro ensamt tillräcklige för uppnående af detta mål, utan att derjemte sockenbibliotek, försedde med passande folkskrifter, de der kunde erbjuda hvem som heldst tillfälle att mot en ringa afgift få till genomläsning låna nyttige böcker, — äro af behofvet högt påkallade. Ty man inser, att folkskolorna, huru väl de än må vara organiserade och skötte, icke, i fråga om, hvad man förstår med verklig folkbildning, kunna verka mer, än att hos de barn, som begagna den undervisning, der meddelas, ingifva lust för nyttig läsning och, medelst förståndsoch tankekrafternas väckelse och utbildning, bibringa förmåga att på ett gagnande sätt fullt faua och förstå det lästa: eller, med andra ord: man inser, att folkskolorna endast kunna lägga grunden till folkbildning, men en grund sådan, att folkets barn, sedan de utträdt ur skolåldern, sjelfve, likasom på egen hand, kunna och böra bygga på denna grund, d. v. s. allt mer och mer bilda sig sjelfve, medelst förvärfvande af kunskaper och förkofrande i dygd och goda seder, för att inse sin bestämmelse i lifvet och handla så, som förnuftiga varelser höfves. — Lust för läsning tilltager hos folket med hvarje år och dag. Isynnerhet i de församlingar, hvarest duylie män äro anställde som folkskolans inspektorer af lärare och der skolorna, i följd deraf, äro i någorlunda godt stånd, förspörjes bland den del af allmogens ungdom. som i skolan sysselsatt sig med andra ämnen, än blott katekesutanläsning, en icke ringa läslust. Och detta är ganska naturligt: den som börjat få veta något, vill gerna veta mer; den tänkande ynglingen eller flickan, som i skolan endast kunnat inhemta kännedom om abed-et i vetandets bok (om uttrycket tillåtes), anser sig icke böra låta det stanna dervid — kan icke heller qvarstå på denna punkt, utan sträfvar efter att, medelst fortsatte studier på egen hand, rikta sitt vetande och med samma odla sitt förstånd, för att bli en värdig medlem i samhället. Det frö till medborgerlig bildning, som i skolan nedlades i barnets själ, fordrar nödvändigt näring och vård, för att ur detsamma bildningsplantan må kunna uppspira och bära frukter i lifvet. — Må detta besinnas af en och hvar, som fått sig ombetrodt att verka för det uppvexande slägtets förädling så i intellektuelt som moraliskt hänseende! Må man tillse, att den hos allmogens ungdom vaknade läslusten ej, i brist på tjenlige böcker, tillintetgöres, utan tillfridsställes — icke med alster ur den usla litteraturen, ej heller med föga gagnande romanlektyr, utan med arbeten af hög moralisk och förståndsodlande beskaffenhet! -— Hvad som här, för ett godt ändamåls vinnande, är af nöden och som utan serdeles stora kostnader och besvär kan åstadkommas, är: Sockenbibliotek, ett inom hvarje församling, utur hvilket det kunde stå både äldre och yngre församlingsmedlemmar fritt att få låna värdefulla skrifter till genomläsning, vid från kroppsarbete lediga stunder. Det är ej första gången detta förslag framlägges. Röster hafva i åratal höjt sig föratt väcka uppmärksamhet på nödvändigheten af sockenbiblioteks inrättande. Äfven rikets ständer hafva, som bekant är, med allvar tagit sig saken an, ithy att för några år tillbaka af statens medel anslogs, om vi minnas rätt, 14,000 rdr bko, i ändamål att för desse penningar inköpa alla de då utkomne årgångarne af den utmärkta tidskriften: Läsning för folket; hvilken tidskrift också ganska rigtigt inköptes och öfversändes till rikets alla församlingar — i akt och mening att den skulle utgöra grunden till sockenbibliotek. Man man vet iclka hvarthän de fomton år