Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1856, sida 2

Lunds Domkapitel har på sednare tider vunnit en sorglig ryktbarhet för de märkliga bidrag den lemnat till Prestlistens historia, genom förbiseende af alla lagliga former, då det gällt, vare sig att undanrödja eller på annat sätt kränka personer, som äro det högvördiga kapitlet oangenäma, eller att befordra och belöna personer, som hafva per fas eller nefas vunnit dess bevågenhet. Detta förfarande lärer likväl, såsom man nu erfarit, ej vara något nytt, utan blott en gammal god praxis, säkert hörande till Domkapitlets traditioner alltifrån biskop Absalons tid. Vi böra hoppas att dessa traditioner nu, sedan en biskop sådan som J. II. Thomander intagit första platsen i kapitlet, skola afbrytas. mellertid kan det icke skada, att till vederbörlig väckelse, såvida en sådan måste anses möjlig, framhålla ett och annat drag från gamla tider. Ett sådant bland många hemta vi uti följande ur Oresundsposten länade framställning: Funds DOImKaRpitel. Tredje delen af akademie-docenten ES. Cavallins högst förtjenstfulla arbete: )Eunds Stifts Ilerdaminnev, har nu utkommit i bokhandeln och torde i denna ort blifva så mycket allmänneligare läst, som det äfven innehåller lefnadsteckningar af samtlige hittillsvarande kyrkoherdar i Luggude. Uppgifterna äro i allmänhet hemtade från hittills otryckta källor, bland hvilka Domkapitlets arkiv företrädesvis blifvit anlitadt. I förordet uttrycker författaren i främsta rummet sin erkänsla för det biträde kyrkoherden i IIesslunda, magister Schönbeck, lemnat honom genom meddelade utdrag ur Luggude häradsrätts protokoller. Genom dessa utdrag och egna forskningar har det lyckats författaren att bland mycket annat, äfven bereda, om också sen, så likväl önskvärd upprättelse åt kyrkoherdens i Frillestad, C. v. Bergens, minne. Denne man förföljdes under första hälften af det förra århundradet af Lunds Domkapitel på det mest upprörande sätt. Han suspenderades från embetet 1740 för det han lärt möjligheten att genom Guds nåd hålla lagen. Dervid stannade icke Domkapitlet, utan afsatte v. Bergen 1745 från embetet. Sådant kunde icke ske utan goda medhjelpare och på dem bade Domkapitlet då som alltid god tillgång bland underlydande lycksökare. De verksammaste voro: v. pastor i Frillestad, Angelin samt kyrkoherden Otterström i Ottarp och Sivius i Brunnby. Sid. 431 of. visas, att biskop Benzelius använde enskilta relationer att verka på öfverrätterna för att få utslaget mot v. Bergen beståndande, och att bland