Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1856, sida 2

; ÄUterblick. Märkvärdiga tilldragelser i Neufchatel och i Warberg! Utan gensägelse tidens tecken! Neufchate! är en liten schweizisk kanton, hufvudsakligen bebodd af urmakare. Ett samhälle af urmakare bör väl, om något, kunna ja med sin tid: också passade för att verkställa en reparation på sin kantons regerings-ur. De söndertogo, smorde och hopsatte det åter till ett slags repuhlikanskt ur, då det förut varit en silfverwardare med preussisk krona på boetten. Men Fredrik Wilhelm IV smålog, slog i, klingade med Manteuffel och sade: jag har förlorat Neufchatel; det vill säga: jag har förlorat en vacker utsigt . voila tout! Fredrik Wilhelm bar i detta upprymda ögonblick sin förlust som en hjelte. Benndrom honom! Tör öfrigt afsade han sig för ingen del sina anspråk på de otrogne urmakarne och deras förtjusande bergland. Han afvaktade med den vises lugn, att en utsigt skulle öppnas för honom att återfå sin utsigt. Det dröjde dock länge, innan så skedde. tta gånger hade drufvorna mognat på Frankrikes vinberg, innan tillfället kom . . I ett ur lär finnas något, som kallas oro. I det neufchatelska kanton-uret var i sjelfva verket mycken oro. Urmakarne voro icke riktigt ense sinsemellan; somliga röstade för ett cylinder-, andra för ett ankar-verk. Men royalisterna tänkte med saknad tillbaka på den gamle siltverwa en. Royalisternas chef var en grefve, som en gång sått en snusdosa och en annan gång Röda eller Svarta Öörnen (vi minnas icke hvilkendera) af Hans preussiska Majestät. Gåfvor kräfva gengäfvor. Grefven beslöt att återförskafra den romantiske konungen hans romantiska utsigt, och en vacker morgon ... morgonstund har guld i mun ... ryckte han med 300 anhängare in i staden och bemägtigade sig slottet. Det var ett djerft företag, men han styrktes i sitt beslut af en telegraf-depesch från Warberg, som underrättade honom, att 9 Ubersitzer (på svenska öfversittare) med framgång kujonerade stadens samtliga innevånare och 500 badgäster på köpet. Hvad nio kunna göra i Warberg, kunna väl 300 göra i Neufchatel, tänkte grefven och utfärdade genast en proklamation, som förklarade urmakarne med hustrur och barn i belägringstillstånd. Men ett par dagar derefter ... så hvälfva parkerna sländan!? ... satt grefven i kurran, sorgset fingrande den kungliga snusdosan, och hans 300 öfversittare hade fått stryk. Neufchatels republikaner kunna ej mäta sig i godsinthet med Warbergsboarne ... Men saken är, att på Neufehatels berg vexer den herrligaste hassel. I Warbergs skoglösa trakter har man knappt tillfälle att skära sig ett björkris. Dessutom saknade ju Warbergsboarne en anfö rare ... Men, för tusan, de hade ju August Blanche! Apropos af August Blanche ... vår kungliga teaterstyrelse har nu utfäst ganska generösa och uppmuntrande priser för svenska dramatiska produkter. Herr August Blanche bör begagna tillfället; i stället för att ropa de nio muserna, behöfver han blott frambes skepnaderna af de nio junkrarne. Men ... vi medgifva det ... ämnet blefve alltför lumpet. Evinnerlig skada säledes, att icke hassel vexer i trakten af Warberg. Der ser man följderna af skogarnes utrotande! de, år 1848, just på rätta 5gonblicket.