Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1856, sida 2

skulle hafva erbjudit många svårigheter, utan genom att utropa och garantera dess tillvaro såsom sjelfständig stat. Det andra, som ännu ö ligger i diplomatiens makt, är att gifva näring åt den Skandinaviska andan, som nu utbreder sig vidt och bredt i de tre konungarikena, hvarest gemensamt spräk och gemensam religion äro de fasta grundvalarne för verkliga och verksamma sympathier. Detta element, under skydd af England, som alltid uppträdt såsom civilisationens och frihetens skyddsvärn, må till sist rädda Europa från barbariet. Huggormen är döfvad — icke dödad. Ryssland, som vrider sig under sitt sista nederlag och den förödmjukande fred, det nödgats underteckna, är nu ifrigt sysselsatt att återställa sina krafter genom några års lugn, hvarunder det vill bygga jernvägar, utveckla sina stora tillgångar för att tillegna sig alla den moderna konstens uppfinningar, samt bereda sig på att förnya kampen för ett universalvälde, med tiofaldigt starka medel till sin användning. Till dess förblifver Ryssland isoleradt, något som dess diplomater också högt uttala. Men ve Europa, om, när Ryssland uppstår från sin låtsade slummer, det finner de närbelägna staterna ur stånd att hålla dess första anfall stången! Då skall fördelen af att äga en stark basis för militära rörelser, ett bälverk mot de eröfrande horderna, falla äfven den kortsyntaste i ögonen: men då kan det vara för sent. Vi afbryta här tillsvidare vår förf:s framI ställning, för att snart återkomma till hans mera i detalj gående erinringar rörande Skandinavismens praktiska tillämpning.