Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 september 1856, sida 2

de främmande beskickningarnes personal först till en präktig middag och sedan till en lysande bal. A33 —— — Den 13 September. I Paris har en brochyr utkommit på engelska, kallad: Betraktelser rörande Skandinaviens närvarande ställning och framtida utsigter, af en Svensk! ), hvilken i mer än ett hänseende förtjenar uppmärksamhet. De Skandinaviska iderna. som länge betraktats såsom en barnslig dröm af en ungdom, oerfaren i den högre politikens praktiska svärigheter, framträda här såsom politiska äsigter, d. ä. åsigter, hvilkas rättmätighet och anspråk på verkligtblifvande föreskrifvas af Europas närvarande politiska ställning. Utan tvifvel ger denna fråga ett rikt ämne till betraktelser och erbjuder allt flera svårigheter ju mera vi närma oss de Skandinaviska åsigternas realisation ipolitiskt afseende: men med detsamma erbjuder den ock mycket hänförande för hvar och en, som inser hvilken stor betydelse et mäktigt och enigt Norden kan äga på det öfriga Europa, så väl i politiskt, som framför allt i kulturhistoriskt hänseende. Vi tro derföre, att det bör vara för våra läsare af intresse att taga del af den ifrågavarande brochyren, som tydligen är skrifven af en person, som är väl invigd i den inre politiken och lika så tydligt har ett gifvet systemål för ögonen. Förf:n börjar med följande allmänna betraktelser: Den ställning, hvari Europas Nordliga stater befinna sig, hvaröfver mycket tänktes och talades under de två händelserika krigsåren, synes nu hafva blifvit alldeles bortglömd, och ehuru den i Paris afslutade freden har vunnit ärorika frukter i afseende å försäkrandet af fri sjöfart på Donau, frigörande af Portens kristna undersåter och Svarta hafvets neutralisation, så har den i ordets hela bemärkelse gjort alls ingenting för Skandinaviens trygghet. Och detta oaktadt ingen politiker kan kasta en blick på Europas karta eller läsa den mest flygtiga resebeskrifning från Ryssland, utan att inse, det den verkliga faran för verldens oberoende ligger uti den öfvermäktiga kolossens — det moskovitiska väldets — hotande närhet till de jemförelsevis svaga kungarikena Sverge och Norge. Är det icke tydligt. att öfvervunna i södern och tillbakavisade i sina försök att knyta Turkiets mest gynnade provinser till sitt stora välde, Ryssarne skola se sig om efter en annan sjuk man, hvilkens qvarlåtenskap skulle tillförsäkra dem att se uppfylld deras gamla önskan, det enda som fattas för deras förstoring — en öppen sjö? Nåväl — hvar är denne sjuke man att finna? Om svaret kan man ej misstaga sig: om det icke läses i ord. så ligger det uttryckt i hvarje den ryska styrelsens handling. Hvarje dugligt regemente är inqvarteradt i Finland; alla möjliga ansträngningar göras att befästa hvarje punkt på denna kust, och på Kronstadt, som redan I hafva sedermera ofantliga summor blifvit nedlagdaa till oerhörda försvarsmedel. Icke nöjd med sin stora flotta, som redan räknar 60 na ångare och ett bålverk af pålar nedsänkta i Finska viken midt emot Tollbaka fyr, 6 engelska mil från dess (Kronstadts) hamn, gör hvarje anfall på denna fästning lika fruktlöst, som det skulle vara farligt. Bakom denna befästning kunna skeppsdockor och arsenaler trotsa verldens flottor, och det ena skeppet efter det andra kan byggas och föras af stapeln, samt lemnas att beqvämligen ligga för ankar i basiner af 32 fots djup. Jag inbillar mig intet ögonblick att denna flotta, till trots af alla dessa förbättringar, skall försöka att i batalj mäta sig med Englands sjömakt, men den skall ligga och vänta bakom sina klipp-skansar ända till dess någon inveckling af Europas angelägenheter aflägsnar vår mäktige bundsförvandts uppmärksamhet och lemnar Sverge till rof för ett plötsligt anfall. Jag föreställer mig att jag har tillräckligt visat hvarest faran ligger, hvarest det är I troligt att den Moskovitiska ärelystnaden härnist skall utbryta för att hota verldens fred. I Då England och Frankrike hafva förbundit sig att upprätthålla den Skandinaviska halföns oberoende, måste de antingen hvila på krigsfot, i hvarje stund redo att skynda till deras svage bundsförvandts hjelp, eller måste de göra hvarje anfall osannolikt, genom att förstärka det skandinaviska elementet och gradvis öka dess vigt och makt. Det finnes olika medel att uppnå detta mål. Det första — nu tyvärr omöjligt — var att lösrycka Finland från det ryska oket, icke för att återförena det med Sverge. hvilket I före kriget gjorde anspråk på ointaglighet, skepp, utgörande dels linieskepp, dels fregatter och korvetter, ökar Kronstadt dagligen si