Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1856, sida 1

skiekade hemliga bud i alla riktningar, anställde med största försigtighet efterspaningar i min sars hus, samt återvände en natt till sin syster och till prestgården, men ingenstädes erfor, såg eller hörde han något, som kunde skingra hemligheten. Under ett dylikt oupphörligt och fruktlöst sökande hade han lika qvalfullt som jag sjelf genomlefvat dessa begge är; aldrig har ett ädlare och trognare hjerta företagit ett sorgligare pilgrimståg. Nu voro hans och mina önskningar i sitt första stadium uppfyllda. Vi förblefvo i ständig beröring med hvarandra; han kom, så ofta han möjligtvis kunde det, och vi uppgjorde nya rymningsplaner, hvilka dock alla visade sig outförliga, tilldess han för kort tid sedan kom på det infallet att låta göra sig den korgvagn, han nu begagnar; på den grundade vi med största tillförsigt vår förhoppning. Jag har ännu några ord att säga er från de tvenne sistförslutna, härstädes af mig tillbragta Åren. Jag fick af direktören tillåtelse att anskafsa mig en häst; ty i den skrifvelse, som åtföljde mig vid min ankomst till St. James, hade man för min person tagit i anspråk alla sådana beqvämligheter, som motsvarade mina lefnadsvanor. Ack, den känslajag erfor, då samme ädle häst, som så många gånger burit mig till Ellinor, nu för första gången bar mig inom murarne af ett dårhus, kan jag icke beskrifva! Med anledning af samma skrifvelse, erhöll iag den kammare, jag nu bebor: jag prydde den småningom med alla de föremål, som Phillipps skenbart sälde till mig; och blott någon gång, då den jättestora, aldrig förgätliga smärtan öfver den lidna smäleken kom öfver mig och fördref mina lugnare föresatser, hade jag anfall af trots, harm och ovilja, hvilkas verkningar och behandling äro er bekanta.