Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 september 1856, sida 1

väcka uppseende kunna visa sig hvar som helst. hade han valt en vandrande krämares yrke; han kom helt och hället af en händelse till denna trakt, ty han hade väl hört talas om den vansinnige från St. James, såsom man snart kallade mig i hela nejden, men han anade alldeles icke, att jag var den vanSinnige, som väckt så allmänt deltagande ... och på detta sätt återfann han mig. Aldrig i min lefnad skall jag förgäta den saliga och dock så vemodiga känsla, som efter den första häpnaden genomströmmade mig. Det förflutna och minnet af dess klara, sköna ögonblick vaknade på nytt i min nästan stelnade barm; lifvet återfick hoppets solsken, och jag trodde åter på en framtid. Phillipps hade förstått att af direktören utverka sig tillåtelse att till enskilta förmögnare patienter försälja lyxoch förströelse-artiklar; han fann alltså tillfälle att tala med mig. Ack, huru liuft återklingade ej hans röst i mina öron och i mitt hjerta, som så länge törstat efter vänskap och förtroende! Vi meddelade hvarandra ömsesidigt våra öden, och under det han visade mig sina varor och tycktes prisa dem, omtalade han hvad som händt honom efter vår skiljmässa. Enligt min befallning hade han långsamt ridit till Dunsdale-Castle och ankommit dit på aftonen af tredje dagen. Han hade naturligtvis icke funnit mig derstädes och, tyvärr, icke heller Ellinor och hennes far. Ja oförklarligare vårt uteblifvande var för honom, desto oroligare väntade han på oss i två .. åtta .. fjorton dagars tid; då kunde han slutligen ej längre uthärda i detta tillstånd af ovisshet, utan återvände dit, hvarest han lemnat oss, men ingen kunde gifva honom den ringaste upplysning om vårt öde. Först nu anade han en förrädisk plan, Han ut