Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1856, sida 1

Del nya sättet att tillverka smidjern och stal. Det berältades nyligen i Handels-Tidningen, alt en Engelsman, herr H. Bessemer, uppträdt vid det lärda sällskapets British Association for the Allvancement of Science sednaste årsmöte och meddelat en skriftlig berättelse om en af honom uppfunnen metod att utan bränsle (i vanlig mening, d. v. s. träoch stenkol) tillverka stängjern och stål. Detta tillkännagifvande väckte ett oerhördt uppseende, och man skyndade att genom rön försäkra sig om metodens användbarhet. Experimenterna lyckades förträffligt, och då herr Bessemers upp: sinning icke blott är vigtiz såsom besparande brännmaterialier, utan synes egnad att framkalla en fullständig revolution i hela jernhandteringen och jernhandeln, anse vi oss böra närmare redogöra för densamma, så långt detta efter tillgängliga källor är oss möjligt. Det egna och nya i herr Bessemers metod består deruli, att han tager jernet direkte från den vanliga masugnen och inom den otroligt korta tiden af 30 minuter förvandlar det till tackor eller stänger af smidjern eller stål. Han gör härigenom alla de mellanliggande förfaringssätt öfverflödiga, hvilka man måst anlita för att åstadkomma samma resultat (vi anföra blott jernets öfvergång i tackform, dess rening, puddling, sammansvetsning 0. 8. v.), och undviker icke blott de kostnader, brännmaterialier åstadkomma, utan befriar äfven jernet från den skadliga inverkan, mine raliskt kol utöfvar på detsamma under operationen — en inverkan, som betydligt försämrar det engelska jernet i jemförelse med doet svenska, vid hvars beredning icke mineraliska kol, utan träkol, användas. Till detta stora resultat har han kommit derigenom, att han utsätter det från masugnen rinnnnde jernet för en ofantlig hetta, hvilken, så besynnerligt det än låter, åstadkommes utan ugn och bränsle, endast och allenast genom påblåsning af kall luft. Metoden är dock i sjelfva verket så enkel och de vetenskapliga grunder, på hvilka den stöder sig, så länge kända, att man, sedan man väl blifvit hekan