Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1856, sida 1

Den vansinnige srän S:t James. (ötversättning från tyskan.) (Forts. fr. föreg. N:r.) Tst! sade jag sakta till Othello. Den lydige hunden lade sig vid mina fötter, utsträckte sin svans såsom dessa djur pläga göra, då de ligga på lur, och lät blott höra det tysta, egendomliga ljudet hos en stöfvare, som vädrar ett villebråd. Men allt var stilla; icke ett löf rörde sig. Då tyckte jeg mig plötsligt varseblifva en mörk karlgestalt framträda ur skogen midtemot min plats. Jag ansträngde mina ögon och öfvertygade mig snart, att jag ej bedragit mig... Det var verkligen en man ... han kom närmare ,.. med sakta smygande steg ... redan stod han midtemot Ellinors sängkammare ... nu uppklättrade han, utan att förråda sig med det minsta buller, i ett nära stående träd ... i detta ögonblick slocknade lampan ... nattvandraren försvann i den lummiga kronan ... jag såg honom icke mer. Mitt hjerta klappade så häftigt, att jag kunde höra dess slag, och min arm, med hvilken jag icke utan svårighet fasthöll Othello, började darra. Nu steg mannen åter ned från trädet ... långsamt, tyst ... han smög till huset, seende sig omkring åt alla sidor. I detta ögonblick susade en vindflägt, förebudet till den uppgående månan, gcnom parken ... då klättrade mannen, som tycktes öfvad i sådan gymnastik, på tornets afsatser upp