Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1856, sida 2

Års slut till.. ss 0 rv 2.555 till hvilka under 1855 kommo . 454, I så att hela antalet i deuna kathegori uppgått hvarifrån afgå aflidne, öfverårige, återlemnade och återtagne . . ÄQ.. 1700 så att vid 1855 års slut qvarvoro 2,539 barn. När härtill lägges sådana barn, som för kortare tid erhållit underhåll, borde hela antalet af qvarvarande barn utom barnhuset, uppgå till . 2.571. för hvilket antal likväl ej fosterlöner blirvit uttagna. Beräknadt efter denna grund borde sammanlagda antalet af barn utom barnhuset utgörrm... . 2.363. Inom barnhuset uppgick barnens antal vid 1854 års slut tiiii. 1063. j Under år 1855 inskrefvos nya .. 439. Genom dödsfall och utlemnande till fostervård I har antalet af vid 1855 års slut inom barnhuset qvarvarande barn reducerats till.. 170. Mortaliteten har under 1853 uppgått bland späda barn till 23,67 proc., eller 1,56 proc. mindre än nästföregående år, och bland de äldre barnen till 15,8 proc., äfvenledes något mindre än föregående år. Från år 1854 qvarvoro i barnhusets tjenst 51 ammor. Under 1855 antogos 73 nya samt afgingo 70, så att till innevarande år qvarvoro 57. I medeltal tjenstgjorde dagligen 17,36, hvarderas tjenstgöringstid uppgick i medeltal till 136 dagar och proportionen mellan dem och barnen var en amma på 1.66 barn. Sjköteiskor och öfrig betjening utgjorde vid årets slut 19. , Det kanske intressantaste i denna Direktionens berättelse rörande en inrättning, som tillförene varit utsatt för en öfve måttan usel I förvaltning, men nu tydligen har inkommit på en bättre väg, är underrättelsen rörande de utlemnade barnens vård, hvaraf det visar sig, att det, Gudi lof, icke är så ondt om goda familjehem bland Sverges allmoge, som mången föreställer sig. Berättelsen lyder i denna del sålunda: De upplysningar, Direktionen under loppet af det förflutna året varit i tillfälle att inhemta, rörande vården af utom Barhuset till fostring utlemnade barn, hafva fortfarande varit tillfredsställande. I likhet med det föregående året har såväl Intendenten som en annan af inrättningens tjenstemän genom resor uti särskilta landsorter gjort sig om dessa förhållanden närmare underrättade. De missbruk af fosterföräldrakallet, som dervid uppdagats, hafva jemförelsevis varit ganska få, och hufvudsakligen härrört af fosterföräldrars knappa bergningsvilkor samt icke sällan äfven af en missförstådd ömhet mot barnen, helst vid inträffade sjukdomsfall, då fosterföräldrarne, i allmänhet tillhörande den samhällsklass som ogerna anlitar läkarehjelp, önskat att i det längsta sjelfva vårda barnen och derföre återlemnat dem till Barnhuset först sedan sjukdomen antagit en nästan obotlig karakter, hvilket förhållande väsendtligen bidragit att öka mortaliteten inom Barnhuset. Äfven under nu ifrågavarande år har härvarande fruntimmersförening uti tillsynen öfver de inom hufvudstaden uttingade barnhusbarnen lemnat Direktionen ett välvilligt biträde. De af denna förenings ledamöter i fosterföräldrarnes hem gjorda besök och det sålunda egnade personliga deltagandet har otvifvelaktigt utöfvat ett välgörande inflytande på barnens vård. Af de berättelser härom, som från fruntimmersföreningen blifvit till Direktionen aflemnade, framstår ock det särdeles tillfredsställande resultatet, att bland 437 besökta barn, 413 befunnits till en del utmärkt, till en del väl vårdade, 17 försvarligt, och endast 7 så illa vårdade, att de behöft återtagas till Barnhuset eller förflyttas till andra fosterföräldrar. — I Malmö Snällpost meddelas följande oref från en ung Skånsk handtverkare: Sacramento i Californien 18 Mars 1856. Efter tusende olika öden har jag beslutat slå mig ro här i Sacramento och att förblifva här intill jag an bli i tillfälle återvända till mitt hemland. Snart ro fyra år förflutna sedan jag lemnade det, föranedd dertill af ekonomiska omständigheter och den min natur liggande lust för afbrott i det enformiga ilvet uti hemorten. Den blef mig för trång och jag rog derföre bort. Mitt lif har sedan dess icke vait fritt för hårdt arbete och stora motgångar, ja ill och med ofta brist på det nödvändiga; men moet och hoppet hafva derunder aldrig öfvergifvit ig, utan jag har varit lugn till sinnet och icke en inut i sörtvislan. Ehuru de tre år jag tillbringat i ruldlandet inbringat mig ganska litet guld, hoppas ig dock att förr eller sednare i någon mohn vinna litt mål — på ärligt sätt förvärfvad förmögenhet, om, återvänd till Sverige, jag der kan använda. Att beskrifva i detalj det lif jag här fört, med— — —— —ö— —— — inner jag ej i ett bref; emellertid vill jag ur detmma meddela er hemma en profbit. I Februari 355 företog jag en s. k. prospecting tour? till oli