Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1856, sida 1

— Utrikes Nyheter. ITALIEN. Uti detta de heliga religionsförföljelsernas land hafva ett par händelser inträffat, som synas bebåda en dagning i mörkret. Så har i Sardinien en man, vid namn Jaquet, som blifvit anklagad och dömd till 6 månaders fängelse, derföre att han samtalsvis råkat säga, det Jungfru Maria varit moder till flera barn, blifvit af konungen benådad och genast derpå frigifven; dervid regeringens organ bifogat den underrättelsen, att kriminallagen, på hvilken den nyssnämnda domen varit stödd, sannolikt inom kort skulle komma att bringas i samklang med grundlagens fordringar, och Jaquet sålunda blifva det sista offret, som kommer att bringas det katholska samvetsförtrycket i Sardinien. Vida märkligare är dock utgången af det förr omnämnda religionsmålet mot en viss Ruggeri i Toskana, hvilken, i likhet med de omtalade makarne Madiai, blifvit anklagad och häktad för läsning af Diodatis italienska bibelöfversättning, hvilket stämplats såsom protestantiskt proselytmakeriö, skymfande af statsreligionen, m. m. Den Toskanska domstolens utslag i detta mål har till allmän öfverraskning utfallit friFännande, hvilket tillskrifves det utmärkta sätt, hvarpå den anklagades talan utfördes af en ung advokat. Då berättelsen härom synts oss äga ett stort intresse, tveka vi ej, att utur en annan svensk tidning, Väktaren, som hämtat densamma ur Christian Times, återgifva samma berättelse i dess helhet. Ruggeri blef, såsom man torde erinra sig, anklagad för gudlöshet år 1853 samt sedan hsn autit i åtta månaders fängelse, ställd under ransakning och frikänd. terkommen till sin födelsestad San Piero i Bagno, förklarade han sig för protestant och blef i följe deraf förföljd af presternas hat, återigen arresterad och efter ett nytt fängelse under elfva månader återigen inställd för domstolen och anklagad att hafva skymfat statens religion genom omedelbart protestantiskt proselytmakeri, bedrifvet genom läsandet af Diodatis bibel för — så lydde anklagelsen — gående och kommande. Den offentlige åklagaren grundade på detta sin bevisning. Men hans sak misslyckades fullständigt. Alla vittnen som afhördes emot Ruggeri, intygade, att, ehuru han flitigt plägade läsa ur den Heliga Skrift, så hade hans ingående i egentliga tvistefrågor alltid varit föranledt genom giftiga anfall mot honom sjelf och då inskränkt till det blotta företaget att aflägga räkenskap för sin tro. Strandad i sitt försök att öfvertyga fången om en i ögonen fallande och märkbar proselytism, beskyllade honom åklagaren då att vid tvenne tillfällen offentligen hafva skymfat statens religion, ena gången genom att i skjortärmarne hafva åsett en procession på Kristi lekamens fest, och den andra då han sönderrifvit den af kyrkoherden erbjudna sedeln till påsk-kommunionen, hvars emottagande eller icke emottagande årligen tillkännagifves för polisen. Ruggeri njöt den stora lyckan att försvaras af en bland de största advokater och talare, som någonsin prydt ett lands forum. Hvad man också må tänka om Vincenze Salvagnolis politiska bana, så är det omöjligt att neka, det få lagkunnige ådagalagt en så