Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1856, sida 1

inlades i förrådets mottagningsrum. Nämnde belopp 2455 alnar blått kläde utgjorde således hvad kapten Sten från förrådet utbekommit, men hvarken kostnad, skada eller förlust har derigenom kunnat Kongl. Maj:t och kronan förorsakas. Uppgiften i 14:de punkten, att den nyckel till förrådet mig åligger innehafva, merendels varit lemnad i förvaltarens vård, är mot verkliga förhållandet helt och hållet stridande, emedan alla nycklarne till förrådsrummen, sedan dessa blifvit stängda, inläggas i ett särskildt förvaringsrum, hvartill nyckeln af mig innehafves — deremot har tillsynen öfver förrådet, så väl före, som under min tjenstetid vid åtskilliga tillfällen måst öfverlemnas till förvaltaren ensam, såsom t. ex. då intendenten skolat inställa sig i kongl. kollegium, för att tillstädesvara vid kongl. kollegii för detta utrednings, numera intendents-afdelnings sammanträden; — då intendenten är upptagen af besigtningar af inlemnade persedlar 0. s. v., emedan de löpande förrådsgöromålen ovilkorligen måste fortgå, äfven då intendenten sålunda varit förhindrad att i förrådet vistas. — Värden af detta har alltså af oundviklig nödvändighet måst uppdragas ät förvaltaren, äfven om denne ej innehaft det förtroende jag städse hyst och forffarande eger till förvaltaren Norman, intill dess vederbörligen styrkt blifvit, att han deraf ej gjort sig förtjent. Att med tystnad förbigå hvad uti 15 eller sista punkten af promemorian blifvit mot mig personligen framstäldt, hoppas och förmodar jag vinner kongl. kollegii gillande, helst förtalet ty värr i allmänhet lemnas större vitsord än försvaret, och då jag ansett hvarken lämpligt eller af behof påkalladt, att genom några conduite-betyg vederlägga ett obestyrkt tillmäle, framkalladt af skadelust, hämdbegär eller annan låg bevekelsegrund. Öfrige punkter omfatta för mig så helt och hållet okände förhållanden att någon förklaring eller utredning å desamma ej kan från min sida afgifvas. Jag bestrider blott, för så vidt mig rörer, riktigheten af deruti gjorde uppgifter, men anser mig dock böra fästa kongl. kollegii uppmärksamhet å det orimliga i en del framställningar, såsom t. ex. i 4:de och 13:de punkterne, enär betydligheten af de partier kläde, som deruti omförmäles, synes utgöra en fullständig vederläggning af hvad angifvaren velat framställa, och då dessutom sednast verkställde inventering utvisade icke brist, utan tvertom öfverskott å denna vara. Slutligen tager jag mig friheten uttala den åsigt, att det vore för förråds-förvaltningen synnerligen tillfredsställande, derest kongl. kollegium behagade förordna om en generel eller speciel inventering i förrådet; och om kongl. kollegium ej anser det otillbörligt från min sida, vågar jag vördsamt hemställa, att en dylik förrättning måtte anbefallas, efter de grunder kongl. kollegium kan finna lämpligt föreskrifva. Stockholm den 21 Juli 1856. C. M. von Fieandt. Utredningsförvaltaren Norman har afgifvit följande förklaring: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Krigs-Kollegium! I anledning af e. o. kammarskrifvaren J. P. U. Jonssons hos öfverståthållare-embetet emot mig gjorda angifvelse för oredligt förfarande i utöfning af min tjenstebefattning såsom förvaltare vid armåens utredningsförråd, får jag härmed vördsamt afgifva affordrad förklaring, som följer: 1:0 Beträffande angifvelsen i denna punkt hänvisar jag till den förklaring hr öfverstelöjtnanten von Fieandt deröfver afgifvit, och, så vidt angifvelsen afser det enda af mig kända förhållande, som möjligen skulle, i brist af kännedom om verkliga förhållandet, hafva samma angifvelse framkallat, får jag tillägga, så vidt jag, efter tilländalupna 6 års tid, kan erinra mig, att ifrågavarande kläde aflemnats af fabrikör Wallberg, hvarefter detsamma blifvit al förrådets arbetsmanskap ihoplagdt, samt sedermera, såsom Wallbergs egendom, aflemnadt till de bud, som anmälde sig för detsammas utbekommande. Denna affär, som var af helt och hållet enskild natur, rörde således på intet sätt förrådet, emedan det icke var fråga om K. M:ts och kronans egendom, i följd hvaraf jag icke heller anser mig skyldig att öfver densamma ingå i vidare förklaring. 2:o Angifvelsen i denna punkt förnekas till alla delar, och får jag till bestyrkande af dess falskhet härhos bifoga intyg under edsförpligtelse af den uppgifna personen ). 3:0 Denna angifvelse vederlägges af bifogade under edsförpligtelse jemväl afgifne intyg ). ) På begäran af förvaltaren vid kongl. krigs-kollegii utrednings-förråd hr W. Norman, får jag härmedelst under edlig förpligtelse betyga, att jag aldrig af bemälte hr förvaltare, hvarken för egen eller någon annans räkning handlat något kläde. Stockholm den 16 Juli 1856. J. A. Borg, Kongl. Slottsproviantmästare. ) Under edelig förpligtelse får jag härmed uppgifva, att under loppet af år 1854 och 1855, då jag