Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1856, sida 2

och sorger. Var dock öfvertygad, att min far menar ärligt med er och synes vara berättigad att yttra sig om er bror, såsom han gjorde. j — Det är ej nog att synas vara berättigad, miss Ellinor. — Nå, efter ni då vill veta det. . min far är berättigad att misstro honom. i — Min bror har då talat med er om sina förhållanden? Flickan tvekade först att svara, men höjde snart sitt lockiga hufvud och svarade, i det hennes kinder ånyo rodnade och hennes blick uttryckte den mest oslöjade uppriktighet: — Det kan väl vara! — Han har således förtalat mig hos er? utbrast jag häftigt. — Det betyder ingenting, var det enkla, hvarken jakande eller nekande svaret; — jag kunde ej undvika, att sir Mortimer talade om sina utsigter och sin brors möjliga anspråk .... Men hvad han ock sagt, har jag . . var öfvertygad derom, mylord ... mina egna åsigter och meningar . — Nåväl, hvad sade han? Fortfar! — Nåväl, jag hörde honom, men hans ord hade ej den åsyftade verkan. — Den åsyftade verkan! upprepade jag och började eftersinna, hvilken verkan det kunde vara, som min bror syftat att åstadkomma. Ellinor afbröt min tankegång med följande ord: — Tänk ej derpå, mylord! Det har ingenting att betyda. — Jag tackar er, miss Ellinor, för er goda tanke om mig och hoppas kunna bevisa er, att min bror åtminstone ej har rättighet att tala om mig såsom