Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1856, sida 1

det 8 skilling svenskt Styrelsen funderar på utvägar att lindra nöden, hvilken är värst i de större städerna. Regeringens fiender af det ultra-konservativa partiet hota att begagna sig af denna sakernas ställning för att tilllställa oreda och dymedelst bana väg för en fullständig omhvälfning i reaktionär riktning. Under sådana förhållanden är det naturligt, att ODonnell, om han vill behålla makten, skall bli nödsakad att söka sitt stöd hos de i Juli besegrade progressisterna. Det cirkulerar också redan i Madrid rykten om en förestående försoning; man talar om en amnesti, återställandet af deras grader åt de i motståndet emot statskuppen invecklade officerare, cortes, snara sammankallande o. 8. v. Frågan är dock, om progressisterna gå in på en försoning! En Madrider-korrespondent iIIndep. belge tecknar under d. 11 dennes situationen som följer: De moderate, som icke längre behöfva skona sina motståndare, vägra att hylla regeringens sammansmältningspolitik (en förening af de olika partierna) och börja göra opposition. Progressisterna å sin sida kunna icke glömma den blodiga seger, som vunnits öfver dem, och skjuta ifrån sig hvarje tanke på försoning. Till partiernas öppna fiendskap komma de vanskligheter, som uppstå genom deras hemliga stämplingar; angreppen på eganderätten ha åter begynt i Gamla Castilien; prisen å lifsmedlen stiga i hufvudstaden; hoskamarillan fortsätter sitt spel. ODonnells ställning är alltså ingenting mindre än lysande. Prins Adalbert af Baiern, som är förlofvad med drottningens syster, väntades i Madrid d. 16. Vigselceremonien var beramad till d. 20. PREUSSEN. En Berliner-tidning meddelar ett bref från Gibraltar med följande detaljer rörande den strid, prins Adalbert haft att bestå mot Maurerna i Riff: i 1852 hade ett preussiskt handelsfartyg tätt vid Melilla blifvit plundradt af der boende Maurer. Amiral prins Adalbert, som på en resa till Medelhafvet befann sig å ort och ställe, ville begagna tillfället att noga rekognoscera terrängen, för att vara riktigt bekant med densamma för den händelse upprättelse senare skulle utkräfvas. När korvetten Danzig nalkades stället, svängde de på stranden befintliga Maurer hvita fanor. Prinsen lät till följe häraf under sitt personliga anförande utsätta 2:ne små båtar och ro åt stranden. När de voro nära land, lossades ett skott från Maurernas sida, hvarpå prinsen genast återvände till korvetten, lät det hela disponibla manskapet (90 man), fullt beväpnadt, begifva sig i land och der under hans och löjtnant Riesemanns ledning storma ett mycket brant berg, på toppen af hvilket Maurerna befunno sig. Beslutsamt och modigt stormade Preussarne verkligen berget, ehuru detta försvarades af 5 å 600, med långa reffelbössor beväpnade, Maurer. Vid uppkomsten på höjden, blef löjtnant Riesemann ett af de första offren, i det ett dödligt skott träffade honom midt i bröstet. Straxt derefter blef äfven prinsen sårad. Säret är icke så lätt, som telegraf-depeschen låter påskina, i det en kula gått tvärt igenom öfra låret, så att det existerar ett 5 tum långt sår, men lårpipan har dock icke blifvit skadad. Då under sådana omständigheter manskapet var utan högre ledning, gafs tecken till återtåg, som verkställdes i full ordning, i det korvetten, som på ett gevärsskotts afstånd närmat sig stranden, sköt med kartesch-salvor och anställde ett förfärligt blodbad bland de förföljande Maurerna. Korvetten vände derefter genast tillbaka till Gibraltar, der liken af de fem stupade jordfästes med all militärisk honnör. SkeppsläkaPEPSI SES AED TRUT n — —