Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1856, sida 2

gifvit sina 17 röster, om icke den fatala skålgratulationen kommit emellan. Emellertid afgjorde denna tillfällighet valet, då borgmästaren derigenom fick ett plus af 11 röster i stället för att han eljest haft ett minus af 6, och planen således misslyckats. Men, som det ofta händer, då man intrigerar, så har det äfven händt nu. Man har i sin ifver icke kunnat sanvera ens den lagliga formen af valet, så att detta blifvit hos konungens befallningshafvande af flera giltiga anledningar öfverklagadt. I besvären erinras bland annat, att det för riksdagsmannaval inom Landskrona samhälle öfliga sättet att medelst budskickningar särskilt kalla de borgare, som äro valberättigade, blifvit uraktlåtet, så att många icke fått underrättelse om valet. Vidare hafva, oaktadt anmärkningar, valsedlar blifvit godkända för borgmästaren Ödmansson, fastän å dem intet förnamn varit utsatt och å några tillsatt: representant för Landskrona stad. Deremot har kassation skett af valsedlar för motkandidaten, emedan han skrifvits på en och annan valsedel: handlanden A. L. Peterson, i stället för L. A. Pettersson — en omkastning af initialerne som likväl desto mindre kunde leda till tvetydighet, som ingen handlande Peterson utom denne L. A. finnes i Landskrona. Genom denna uppenbara inkonseqvens och partiskhet vid valsedlarnes granskning tillvann sig borgmästaren (som sjelt var valförrättare) 17 röster, under det hans medtäflare förlorade 6. Vidare lärer vid valet förekommit, att några personer, som aflagt borgareed måndagen, fingo röster till riksdagsman påföljande lördag, oaktadt de icke, på sätt grundlagen bjuder, då ännu kunnat vara lagligen taxerade för skatt till staden och således ej heller erlagt denna. På dessa m. fl. skäl hoppas man, att de öfver det anstälda valet anförde besvären må vinna afseende åtminstone hos konungens högsta domstol, dit jag förmodar att de fullföljas, om landshöfdingen skulle blunda för de begångna olagligheterna, helst fråga till och med lärer vara att uttaga stämning med anklagelse enligt 17 8 riksdagsordn:n för obehörig inblandning i valet. Att någon oro i detta hänseende lärer förefinnas, slutar jag deraf att borgmästaren Ödmansson, som, då han vill anses disponera en liten tidning, som utkommer i Landskrona (Korrespondenten), låtit införa besvärsskriften med förvillande noter. Stadens invånare ha emellertid nu fått kommunikation af besvären för afgifvande af förklaring. — N. Calmar Läns tidning berättar följande anekdo rörande afl. Exe. G. Löwenhjelm: Marskalk Sebastiani: ,,1e Cupidon de lEmpire, i viss mån egande likhet med grefve Löwenhjelm: .Vamiral de la Flotte, blef som bekant är af Ludvig Filip utnämnd till marin-minister i Nov. 1830 och öfvertog derefter utrikes-ministerportföljen i början af 1831. Vid någon diskussion i Deputerade kammaren, vi minnas ej hvilken och om hvad, bekämpade Sebastiani en af oppositionen påyrkad åtgärd. och lät dervid i hettan undfalla sig det yttrande: att om Frankrike lyssnade till dylika mesy:er, skulle det otvifvelaktigt nedsjunka till en makt af tredje eller fjerde rangen, som Portugal, Sverige m. fl. stater, hvilka skådat bättre dagar. — Detta får grefve Löwenhjelm veta, fattar eld med ens, klär sig 1 svensk generalsuniform och reser ögonblickligen till Sebastiani samt begär förklaring deröfver, sägande. Urs Excellens känner allt för väl att Sverige, såväl på grund af sin egen makt som till följe af traktater, är en stat af andra rangen. Det har således genom det fällda yttrandet blifvit skymfadt. Som dess representant här och som svensk general, nödgas jag derförlbegära: antingen att ers exc.hhögtidligt återtar sina ord, eller också lemnar upprättelse med vapen i hand. Sebastiani, churu 4 år yngre än sextioäringen grefve Löwenhjelm, beklagade händelsen, men föreställde honom det obehöfliga att tvenne män i deras ställning och så ålderstigna som de skulle strida med hvarandra, helst de båda i yngre åren aflagt tillräckliga prof på personligt mod. Löwenhjelm upprepade dock sitt påstående, med det tillägg: Ers exe., man blir aldrig för gammal att försvara sitt lands ära. — Slutet blef att Sebastiani nödgades uppsätta en skriftlig förklaring, hvari han gjorde amende honorable för det af honom fällda yttrandet. Af denna förklaring tog grefve Löwenhjelm afskrift, och kringskickade den till alla de främmande hofvens representanter i Paris. Den liflige gubben berättade detta tolf år sednare för författaren jemte åtskilliga andra vid ett besök i Paris, tilläggande, under det att de stora blå ögonen gnistrade af eld: ,,Ja. mina herrar! hade han icke tagit tillbaka sina ord, skulle han ta mig f— blifvit tvungen att slåss med mig.