Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1856, sida 2

141UVI9DUDIUununvII f1TFL 11101 AlIludv JvIMULVBUMMVI141) åbyggnader och inventarier, samt å tomten n:o 215 i Helsingborg, med derå uppförde badhus och öfriga byggnader, äfvensom tillhörande inventarier, utfärdadt till Ramlösa Ilelsobrunns nya Aktiebolag. Köpeskillingen är 110,000 rdr sv. riksmynt. Aktieteckningen är ännu öppen. — I gårdagens nummer af Göteborgsbladet läses följande insända uppsats: Red. at G. IIandelsoch Sjöfarts-Tidning yttrade i Tidningen N:o 177 för den 1 Augusti, att priset å Björkved svårligen kommer att nedgå under 35 Rdr pr famn, såvida ej de uppstegrade frakterne komma att betydligt falla. Insändaren är, på grund af nedan anförda facta, af en skiljaktig mening. — Björkved af 6 å 63 qvarters längd, sågad i begge ändar, har under vintern och försommaren sälts vid sjöarne Vikens och Wenerns stränder till 9 å 91 rdr pr famn till dess den, i följd af det härstädes uppdrifna priset, nyligen blifvit af bätskeppare betald med 15 rdr allt rgssedlar. — En mängd fartyg hafva blifvit och äro befraktade till den orimligt höga frakten 12 rdr pr famn från Viken och i förhållande mindre från Wenern. Om härtill lägges slussafgifterne 1 rdr å 1: 12 för famn så står veden här i 28 rdr pr famn. Det är derföre ej troligt att det enorma, på artificielt sätt, till 35 rdr uppstegrade priset skall hädanefter betalas; då Speculanter i ved väl kunna ätnöja sig med en mindre vinst än 25 24 eller netto 7 rdr pr famn och som skulle blifva ännu större om fragterne falla, hvilket all anledning är att förmoda, då det stora antal fartyg, som under förlidna året oupphörligt voro sysselsatte med hitförsel af spanmäl, i år äro och till slutet af October blifva lediga för trans port af trädvaror och ved. Oro hos köpare hvarken ökar eller minskar tillgången på hvilken vara som hälst, men priset uppdrifves derigenom gränslöst. Veritas. — Det i går omnämnda brefvet till Aftonbladet från Södra Skåne, rörande de bearbetningar der användts i och för riksdagsmannavalen, har följande lydelse: Södra Skåne, Aug 1856. ylär nere i den aflägsna landsorten har nu några veckor varit likasom en liten politisk rörelse. Landshöfdingen v. Troil, som är cen driftig man och isynnerhet berömligen vinnlägger sig om landsvägarnes förbättring, hvarföre han af bönderna fått epitetet rväjagalen, har nyligen gjort sin Eriksgata kring länets städer, för att, äfven vid riksdagsmannaval, ådagalägga sitt undersåtliga nit och sitt inflytande såsom konungens befallningshafvande. I Lund lyckades icke försöket. Man hade gjort sig allt för säker, att, sedan den vedervärdige Billström väl blifvit borgmästare, han skulle slå döförat till politiken och icke vidare fråga efter de ledsamma riksdagarne. Men deri bedrog man sig. Billström har, deri olik många andra, städse värderat fosterlandets sak framför sin egen. Således erhöll landshöfdingens kandidat, handlanden Stäck, endast 106, då Billström erhöll 376 röster. I Malmö har Kock icke kunnat öfvertalas att komma upp, hvilket ändå alltid blir en förlust, emedan mannen är både rättskaffens och bildad, ehuru han icke alltid velat räcka handen åt de liberala. Nu har i hans ställe en handlande Bajer blifvit vald såsom pendant till borgmästare Malmborg. I det goda samhället Ystad var borgmästaren Trädgårdh sjelfskrifven. Uti Helsingborg önskades af vederbörande konsul Roth d. y., som vid förra riksdagen representerade staden och som äfven nu befanns till nöjes, hvilket dock torde komma att bero på omständigheterna, då herr Roth troligen hädanefter som hitintills blindt följer herr Schwans fana. Och ehuru denna ännu icke är utveeklad, bör man dock af denne talangfulle herres klokhet och skarpblick kunna hoppas något godt i framåtskridandets riktning och för en i detta häseende verksam och verkande opposition. I Landskrona lärer herr landshöfdingen haft det svåraste arbetet. Man har der under flera riksdagar valt en sjelfständig och redbar representant, som emotstått alla frestelser, och derföre, oaktadt han är hvarken mångtalande eller mångskrifvande, likväl städse gjort sig förtjent af allmän aktning och sina valmäns förtroende. Uppgiften var således att undanskjuta honom, handlanden L. A. Pettersson, eller kanske fasthellre att få fram en annan, quand-måömeroyalist, den ur flera synpunkter, i fordna tider, ryktbare borgmästaren Odmansson — numera per tot discrimina rerum herre till Engeltofta gods, förut tillhörigt högstsalig konung Karl XIV Johan och derefter arrenderadt af och slutligen försåldt till herr Ödmansson och en f. d. bankrutterad handlande, om hvilken transaktion många underliga historier på den tiden voro i svang. Nog af, hr Ödmansson, som en tid dragit sig tillbaka från det offentliga, skulle nu upp till riksdagen och visa, att han bibehåller kraft och mod. För detta ändamål hafva en hel hop intriger bedrifvits, rykten satts i omlopp, bland annat, att hr Pettersson skulle ha begått majestätsbrott genom att tala smädligt om några af de kungliga personerna: jag tror sjelfva enkedrottningen. Handtverkare tillsades att icke rösta på hr Pettersson vid äfventyr att mista åtskilliga af sina kunder; ja en rådhusvaktmästare utskickades till och med såsom et slags trumpetare för borgmästaren. Slutligen ett pa dagar eller dagen före valet gjorde en bland stadens lojalaste borgare ett kalas, der borgmästaren val närvarande och der hans skål proponerades och tömdes såsom stadens blifvande representant. Derut var väl egentligen ingenting ondt. Ty likasom ord språket säger om drömmar, att de rinna bort son sUströmmar, så kan man säga om skålar, åtminstont när de tömmas på förhand, att de betyda ingenting Men här föreföll verkligen det egna, att man rent a ville binda en af gästerna, som deltagit i lyckönsk. ningsskålen, att äfven när det kom till kritan vit valet rösta på välvise borgmästaren; och då manne? svarade, att hans mening icke var denna och att sådant fall han låtit glaset bli odruckit, förmådd man honom åtminstone att, som man säger, kast bort sina röster på en person, som icke eljest var fråga och således ej farlig fö taren. Föru ITABA Ö a ndlandan Pa