Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1856, sida 1

— —— och trodde mig nu ega rätt ... ty all rätt stammar ofvanifrån, och det är ej menniskan, som gifver den ... att återkalla er. Härmed vet ni allt, hvad jag kan säga er. Om jag häruti gjort rätt eller orätt, vet Gud allena .. om ni är nöjd med mitt förfarande, vet blott ni sjelf. Jag eftersinnade ett ögonblick; småningom höjde sig ur mitt hjerta en röst, som talade om det förflutna och det närvarande . . . jag kände mig plötsligt nedslagen . . . Men den gode presten betraktade mig och väntade på mitt svar. — Ni har handlat enligt ert samvete, sade jag, — hvad mig beträffar, fruktar jag visserligen icke alldeles så mycket som ni tyckes befara; emellertid tackar jag er, tackar er af hela mitt hjerta. Men ni talade om ett qvinligt hjertas instinkt, som i min sak känner det rätta, utan att se eller höra det. .. får jag ej veta, hvilket detta hjerta är, som utan att känna mig, hyser så stort deltagande för min person? — Det var Ellinor, sade han hastigt. — Och hvem är Ellinor? — Mylord, sade mannen, och en nästan lidelsefull innerlighet lyste ur hans klara ögon, — det är min klenod, mitt barn, min enda dotter. — Och huru erfor er dotter något, som rörde mig? — Ur en persons mun, som synes temligen intresserad i saken . . . ur sir Mortiners. (Forts.)