Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 augusti 1856, sida 1

Några rader utur en resandes dagbok.) Lybeck d. 27 Juli. Mina sista rader hemsändes från Ileidelhera den förtjusande staden i Neckardalen, trång belägen mellan floden och de utefter des: stränder löpande höga, rikt skogbekransade bergshöjderna. Hade vi under hela resan tem ligen väl loverat undan för det oblida vädre med dess störtskurar af regn, så blef nu vår öde att, under hela vårt vistande i Ileidelberg, derigenom afskäras från hvarje försök att se och njuta. Under de tvenne dagar, vi der uppehöllo oss, greto himmelens skyar de bittraste tårar. Den heliga dalen var insvept uti de tjockaste moln, och kring de yppiga bergens toppar hängde tunga dimmor, girigt mättande sig med fuktigheten, som uppsteg från dess sidor. Man måste emellertid taga saken lugnt, och jag fröjdade mig i minnet af hvad jag vid mitt första besök i Heidelberg sett. — Som det var söndag, begagnade vi oss af tillfället att göra bekantskap med stadens kyrkor. Flera af dessa äro af föga märkvärdighet. Med en af desamme är den uti intoleransens historia temligen oerhörda omständigheten, att den begagnas både för protestantisk och katolsk gudstjenst. Uti akademiens kyrka hörde vi en dråplig predikan af professor Schenkel öfver ämnet: ÅJag är verldens ljus. Han anses såsom en bland Tysklands största predikanter: också förnekade han ej heller vid detta tillfälle rättigheten till ett sådant anseende. Det var lif, kraft och snille i detta föredrag. Fullkomligt extemporeradt, var det en omedelbar utgjutelse af en from tro och en genom djup lärdom luttrad själ. Hvad som hos de tyska predikanterna förvånar oss Svenskar, är deras fria uppträdande på predikstolen. Mängen skulle kalla det teatraliskt. Att det ibland öfverdrifves, är väl sannt: men lika sannt är det ock, att våra predikanter alltför ofta på den andliga talarstolen uppträda, såsom vore de mera automater, än intelligenta, fritt och sjelfständigt tänkande och kännande varelser. — Heidelberg har såsom universitet alltid njutit stort anseende. Detta är ännu händelsen. ehuru demagogische Umtriebe på sednare tider ofta nog stört den lugna gången af arbetena i vetenskapens tjenst. Också får jag sä ga, att vid intet af de tyska universiteten som jag besökt, studenterna förekommit mig så råa som här, och detta, ehuru de mera är på de flesta andra orter utmärka sig för elegans i klädsel och hållning. Utaf tidningar. — Uti N:o 183 hafva influtit flera svårare tryckfel som härmed rättas: I näst sista kolumnen står om Manheim: en af de sydligaste; bör vara: en af de prydligaste, I första versen står: himlen; bör vara himlar. I fjerde versen står: sällhets höjden; bör vara: gäll. hets höjder. I femte versen står: en sånggudinna; bör vara: ej sånggudinna,