Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1856, sida 2

(Införes på begäran.) Sedan jag såväl till svar på åtskilliga förfrågningar här i staden som ock genom kungörelser i ett par kyrkor tillkännagifvit, det jag från och med den 1 innevarande Augusti skulle utflytta till Mölndals by, för att der öfvertaga läkarevården, anser jag mig nu skyldig att offentligt upplysa, hvarföre ifrågavarande läkare-betattning icke af mig hvarken besörjes eller kommer att besörjas och på hvad sätt nämnde anställning blifvit mig uppdragen. Redan i början af sistlidne April månad tillfrågades jag muntligen om jag ville öfvertaga den läkareplats i Mölndal, som då bestriddes af Herr Doktor A. Monten, en förfrågan, hvilken jag först ville besvara, sedan jag i saken fått rådgöra med bemälte hr doktor. Af sjukdom förhindrad att fullfölja denna afsigt, hvarom jag skriftligen underrättade en af de Mölndalsboar, som voro i saken intresserade, lät jag frågan tillsvidare bero, då jag, utan något mitt ätgörande, emottog följande skrifvelse: vMölndal den 19 April 1856. Högtärade Herr Doktor Soldin! Som det kommit till vår kunskap att H. Herr Doktorn är sinnad att lemna Götheborg och egna sin verksamhet åt någon annan plats inom Sverige som deraf är i större behof än Götheborgs samhälle, hvarest icke finnes brist på läkare Och som vårt samhälle Mölndals By är helt och hållet vanlottadt på läkarebiträde; våga vi härmedelst i ödmjukhet anhålla det H. Herr Doktorn täcktes fästa sina blickar på denna vår nödstälda belägenhet, och hos oss afhjelpa och lindra nöden inom våra boningar. Denna By med en folknummer af omkring 2,000 personer är ett fält för H. Herr Doktorns välkända verkningsförmåga, och erkända nit för Mensklighetens och Samhällens väl. : Vi äro tyvärr nödsakade att erkänna att samhället ej har några stora timliga fördelar att utlofva, emedan endast några få bättre lottade Fabrikanter dertill kunna bidraga. Men vi äro lika öfvertygade, och känna genom renom( att H. Herr Doktorn ej begagnar ersättning till måttstock för välgörenheten, utan afhjelper nöden om möjligt utan att först begära få se myntet på skattpenningen. Skulle H. Herr Doktorn godhetsfullt lyssna till denna vår anhållan, stanna vi och hela detta samhälle i största förbindelse och tacksamhet till H. Herr Doktorn. Högaktningsfullt A. Noren N. R. Andersson O. Kjellman Bisittare. Byälderman. Bisittare. Mitt svar härpå blef att jag emottog det mig gjorda anbudet samt blef, då Tit. Andersson straxt härpå insjuknade och dog, synnerligen under samtal med Tit. Noren öfverlagdt om mitt blifvande arfvode, i hvilket afseende han yttrade sin benägenhet att tillstyrka åt mig ett arfvode af 1000 Rgs Rdr, hvarjemte redan Tit. Andersson umgicks med planen att låta åt läkaren uppföra ett boställe. Jag emottog emedlertid platsen, äfven om arfvodet ej skulle blifva till en början högre än det som IIerr Doktor Monten åtnjutit, nämligen circa 750 Rgs Rdr årligen. Till platsens öfvertagande erfordrades dock för mig åtskilliga förberedande åtgärder i Stockholm, bland annat inköpandet af instrumenter och afträ