Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1856, sida 2

genting om min moder och har blott smärtan att aldrig hafva lärt känna och allt för tidigt förlorat henne, ty hon dog ett år efter sin skihjmessa från min far — dog, såsom jag hörde, af obeskrifliga själslidanden. Genast efter min mors afresa blef jag — under det min bror förblef med sin amma hos vår far — örverlemnad åt en aktningsvärd familj, som bodde i grannskapet af min fars markisat. Tre år sednare erhöll jag en informator, Tysk till börden, hvilken jag har att tacka för hela min andliga utveckling, och en tjenare, just min trogne Phillipps, krämaren, hos hvilken jag står i samma tacksamhetsskuld för min kroppsliga utbildning. Dessa begge så förträfflige och hvar i sitt fack så förträfflige män har under en stor del af min lefnad varit i mitt sällskap, isynnerhet Phillipps, som först för 4 år sedan blef mig beröfvad, under det min informator dog, medan jag var i Tyskland. Den sednares milda, öfvertygande andliga ledning och den förres eldiga, beslutsamma, manliga sinnesart framlockade snart de motsvarande egenskaperna hos min sig småningom utvecklande själ; jag kunde vara lugn, fredlig och eftertänksam såsom den ene, men äfven beslutsam, rask och häftig såsom den andre. Dock, jag vill ej skildra mig, utan blott berätta om mig.