Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1856, sida 2

DIIIVII åhHlARGAC på UCL HJIIIKTARLAUdC OMULII a4ULt. ITALIEN. En korrespondent till Independance Belge motsäger den uppgift, att konungen af Neapel under deu 28 Juli skulle ha utfärdat amnesti för åtskilliga politiska fångar. Han hade visserligen tre gånder begifvit sig från ön Ischia (som blifvit för honom hvad Capri var för Tiberius) till Neapel, för att öfverlägga med sitt statsråd om amnestifrågan, men hade ännu ej fattat något beslut. Det synes tillochmed, som om konungen vill låta allt förblifva vid det gamla. Under tiden bemödar sig den absolutistiska kamarillan i Neapel att genom hotande proklamationer och lazzaroni-upplopp hålla det liberala partiet i schack. Ett af dessa tumult egde rum natten mellan den 25 och 26 Juli, då en mängd pöbel genomtågade gatorna under ropen: lefve konungen! Död åt de liberale ! Den politiska ställningen karakteriseras af nämnde korrespondent med följande ord: 1) Regeringen är villrådig; den tvekar, fruktar och vet ej, om den skall använda våld eller moderation. 2) Det liberala partiet organiserar sig och följer en moderat och försigtig plan för sin verksamhet; 3) Den reaktionära kamarillan gör allt, för att egga regeringen till nya våldsamheter och förföljelser. Den ryktbara politiska rättegången hvilar ännu, ty regeringen vill vara förvissad om de anklagades fällande, innan den fortsättes, och enär brottmålsdomstolens ordförande, hr Grimaldi, lär vara en man af sträng rättvisa och med omutligt samvete, vill man, till motvigt mot honom, vinna de öfriga domarne genom löften om befordringar och ordenstecken. Regeringen i Parma visar sig mycket tillfredsställd med de åtgärder, sardinska regeringen vidtagit till förekommande af sådana oordningar, som nyligen egde rum i Massa och Carrara. En trupp karabinierer har nämligen blifvit uppställd på gränsen vid Sarzana, och sardinska örlogsängare bevaka kusterna. — I Parma har ett betydligt antal politiska fångar återfått sin frihet, men ännu finnas många inspärrade i Mantna under Osterrikarnes tillsyn. Hertiginnan har upprepade gånger fordrat, att desse skola öfverlemnas åt de parmesanska auktoriteterna. Den nya jernvägen mellan Frascati och Rom är ännu ej öppnad. Den engelske entreprenören hade inbjudit kardinalerna att deltaga i profrosan, men en god del vägrade, finnande det oförskämdt begärdt, att de skulle blottställa sina lif på en så vådlig väg, som blifvit anlagd af en protestantisk kättare. Kardinalkollegiet sysselsätter sig för närvarande med en mycket vigtig angelägenhet: frågan gäller ingenting mindre än att föröka helgonskaran med en ny, vederbörligen kanoniserad medlem, hvars namn i tiden var Giovanni Battista de Rossi. På flera punkter af Kyrkostaten hafva mindre oroligheter egt rum med anledning af spanmålens dyrhet. Romerska regeringen har skyndat sig att förbjuda spanmålsutförseln. Röfverierna fortfara i de påfliga staterna, och blodiga sammandrabbningar förefalla stundom mellan trupperna och röfvarebanden. Österrike samlar betydliga truppmassor på venstra stranden af Po. ENGLAND. Enligt Tipperary Free Press vinner ett rykte, att begge bröderne John och James Sadleir befinna sig dolde i Irland, allt större tro och sannolikhet. Man tror, att det lik, som utgafs såsom den förres, varit en annans, och att hela sjelfmordhistorien varit ett om ytterlig slughet vittnande bedrägeri. Regeringen har förordnat, att alla åkerbrukare, fårherdar, smeder, timmermän, murare 0. 8. v., som vilja nedsätta sig i Australien, skola erhålla fri öfverfart. Utvandringslusten till Australien är också i starkt tilltagande. Enligt en annan regeringsanordning skola sparbankar för sjömän inrättas i alla StorHhrittaniens hamnar. Limes innehåller en ledande artikel om det ofvervägande franska injlytandet i Turkiet. Kärnan i denna artikel äro följande ord: Vi Britter, som i jordklotets aflägsnaste delar e— ga kolonier, ur hvilka stora nationer utveckla sig. vi, som nesblicka på Levanten, dess innevånare och handel såsom något underordnadt, behöfva ej förarga oss deröfver, att den nation, som så länge kämpat för vigtiga intressen i Orienten, slutligen vunnit det så efterlängtade inflytandet öfver en barbarisk magt. Man eger grund till det antagande, att franska folkets kosmopolitiska och universella anda bätt