Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1856, sida 1

—— —-— — förenadt, i angenäm sammanblandning, vid sidan af hvartannat. Här finnes allt, storhet och behag, vildhet och täckhet, oreda och sammanhang, sublimt och graciöst i samma andetag, allt tillsatt med den större rikedom af vegetation, friskhet och lif, som betingas af ett sydligare klimat och en varmare sol. — Den skönaste delen af Rhen, om man går nedifrån och uppåt, börjar vid Bonn och sträcker sig nedemot Mainz, eller kanske rättare mot Bingen, hvarest stränderna vidga sig och höjderna sänkas, dock prydda med vegetationens hela rikedom. Det är i dessa lyckliga trakter, der de verldsbekanta vinsorterna Asmanshäuser, Riidesheimer och Johannisberger hafva sin hembygd. I allmänhet producera Rhenländerna otroliga qvantiteter vin. IIuru gifvande rankan här är, kan man lätt finna, då man besinnar, att Rhendalen, inskränkt till flodens stränder, och med en utsträckning af endast några mil, frambringar det ofantliga förråd af den vara, som under namn af Rhenviner utgår öfver hela verlden. Dessa viner genomlöpa, efter växtställenas nordligare eller sydligare läge, alla grader af dålig eller god beskaffenhet, ifrån det bittert sura Drachenfelser till det milda och doftande Johannisberger. Att man på stället har alla dessa viner för billigt pris, är naturligt. De ordinära sorterna kosta gemenligen ej stort mera än öhl och porter hemma hos oss. Också är konsumtionen deraf ofantlig. Jag hörde en Rhenländare yttra: att här anlägga bryggerier och dricka öhl är en hädelse mot der liebo Gott. Det är omöjligt att här redogöra för detaljerna af vår resa. Den gick i zickzack, hit och dit, till dalar och höjder, öfver slätter och skogar, till slott och ruiner. Hvar en utsigt vinkade, dit ställde vi våra steg; hvar något mera framstående stort och skönt tedde sig för blicken, dit rigtades vår håg. Hela resan var en stor promenad, ofta af ögonblickets ingifvelse bestämd, alltid belönad med tillfredsställelsen af de skönaste erfarenheter. Bland de punkter, vi besökte, vill jag särskilt nämna det ståtliga Drachenfels, med en af de yppersta utsigter, som någon punkt af Rhenländerna erbjuder; den romantiska ruinen Rolandseck med det på en ö i floden liggande lilla, i medeltidssagorna firade klostret Vonnenwerth; den lilla täcka staden Neuwicd, residens för fursten af Wied, med en stor IIernhutarförsamling, som utgör en egen del af staden och utmärker sig för ett förträffligt etablissement af pensionsoch skolanstalter. — Sent en afton anlände vi iregn och mörker till Coblenz, en af de större och vigtigare städerna vid Rhen. Coblenz är känd, dels för sin ålder, hvilken går upp till Romarnes tid, dels för sitt natursköna läge vid Mosels utflöde i Rhen. Midt emot densamma höjer sig på en 800 fot hög bergsplatå den ståtliga och starka preussiska fästningen EjJrenhreitstein, sedan trettioåriga kriget känd äfven i Svenska historien. Öfver en på 32 pontoner hvilande skeppsbrygga kommer man till dess fot; en underofficer förer främlingen förbindligt, visar honom oförbehållsamt fästningsverken och redogör i korthet för ställets mest framstående historiska data. Utsigten derifrån är en bland de skönaste och mest storartade vid Rhen. Från Coblenz gjorde vi en eftermiddag en färd till den bekanta badorten Ems. Vägen dit förer till en del utefter Rhenstranden, genom det täcka Nassau och sedermera genom den förtjusande Lahndalen. Emellan höga, ända till topparne af rik skog betäckta berg ligger den lilla staden, prydlig, ver. och jag har gj;unt BHUIAAA U