Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1856, sida 1

sistl. Juli. Tidu tillvitar här till en början oppositionsmännen, särdeles de inom pressen, att sträfva efter att blifva upplyftade på taburetten, hvilket sträfvande bevisas dermed, att efter Julioch Februari-revolutionerna i Frankrike, hvilka båda voro oppositionspressens verk, anförarne för denna samma press icke försummade att taga för sig af segerns frukter. Casimir Perrier, Guizot, us Thiers, Armand Marrast, Louis Blanc m. d. äro, heter det, exempel härpå. De måste vara ganska smickrande för de Svenska oppositicnstidningarnes anspråkslöse redaktörer, att sammanställas med dåssa Frankrikes utmärkta personligheter, men likväl måste vi finna jemförelsen mellan Sverge med dess fredliga förhållanden och det revolutionära Frankrike temligen felaktig. Och utomdess: de medlemmar af den svenska oppositionspressen, som skulle kunna i någon den minsta mån ingå i den af Sv. Tid:n uppställda analogien, befinna sig, skulle vi tro, i den ställning, att de sannerligen icke utbyta sina låga skrifstolar mot ens — taburetten. På samma gång oppositionen, enligt Sv. Tid:n, hyser nyssnämnde ärelystna planer och kastar längtansfulla blickar upp mot det monarkiska rådsbordet, umgås den, enl. samma Svenska Tidn., med planer att undergräsva den monarkiska principen och bereda insteg åt republikanskt radikala grundsatser och föreställningssätt. Så hafva imonarkiens attributer hånats och förlöjligats, skedda omstörtningar af detta regeringasätt hafva helSats med jubel, men deremot då republiken någonstädes fallit på sina synder och det gamla statsskicket återvändt, har man icke kunnat berga sin sorg och sin förtrytelse, 0. 8. v. Tid:n slutar sin anklagelse-akt sålunda: rOm den (oppositionsprassen) i stället för att bearbeta republikansk samhällslära nöjt sig med att, såsom i England sker, utveckla grunderna och vilkoren för ett sannt liseralt konstitutionellt monarkiskt sauyslem; om den, i stället för att hos massorna egga och underblåsa en motiverad motvilja mot personer, af hvilka regeringen varit sammansatt. ägnat sig och sina bemödanden åt att i ett allvarsamt men hofsamt språk utreda det i samhällsskick och hushällning bristfälliga, samt rikta det allmänna tänkesättet till sundersökning om sådana medel till bristernas afbjelpande, som icke stå i strid med regeringssättets och samhällsinrättningarnes grund och väsender — då skulle denna press varit, menar Sv. Tidn;n, lika aktad som den nu sjunkit i vigt och anseende. Det är sålunda republiken de goda tidningsskrifvarne haft i kikaren, under det de likväl på samma gång kastat längtansfulla blickar upp mot de monarkiska rådsborden! Utan att vi på minsta vis anse den förra anklagelsen kränkande; utan att vi på minsta vis finna det besynnerligt, om någon skulle finna den s. k. republikanska statsformen, med dess samhällsskick, lika så förnuftig som den monarkiska, så bestrida vi likväl att oppositionspressen i Sverge kan vare sig anklagas eller berömmas — hvilket man vill — att hafva kämpat för ett sädant mäl. Tvertom är det Just ett sannt liberalt konstitutionellt monarkiskt system? den troget haft för ögonen. Derföre har den med ifver påyrkat, att ett sådant system för oss skulle blifva de facto en sanning likasom det är så de jure; derföre har den med jubel helsat de få regenter, som utan svek och löftesbrott bevarat detta system, såsom konungarne i Sardnien och Belgien — t. o. m. den gamle konung Ernst i Hannover vann deras vördnad för sin ärlighet i detta afseende —; derföre hafva de vid alla passande tillfällen framställt just Englands regeringssystem såsom mönster för andra stater o. s. v. Att samma press med glädje sett ett förderfvadt, på korruption och sjelfviskhet hvilande system störtadt och ersatt af fria, republikanska statsformer, i ett land, som närmat sig mognaden för sådana former, är en sanning, som ej behöfver hvarken förnekas eller urskuldas; men lika sannt är ock, att samma personer, som gla lde Big häråt, med bedrofvelse betraktade de republikanske rörelserna i ett annat land, der de tydligen blott kunde leda till omstörtning, icke till frihetens uppbyggande och befästande. Medgifves äfven gerna, att ofta åberopade förhatliga press mången gång med löje behandlat dessa monarkiens attributer, som ligga i narraktiga dekorationer, i en pajazzo