Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1856, sida 1

Han fattade papperet med darrande händer och medan hans blick öfverfor detsamma, läste jag: Georgine Gray, 26 år gammal, född i London, o. 8. v. — Ack, ropade han och räckte mig papperet tillbaka, i det han djupt hemtade anden, Gud vare lof, det var blott en synvilla ... men hvilken förvillande likhet! I detsamma lutade han sig tillbaka på bänken, betäckte ögonen med sina händer, och på hans läppars rörelser kunde jag se, att han mumlade en tyst bön. Jag var så skakad af allt hvad jag sett, att jag hade svårt att sansa mig. Det lättade mitt hjerta. då jag såg stora tårar rulla utför hans kinder, och jag sjelf äfven kom att gråta. Efter några minuters förlopp tog han händerna ifrån ögonen, och det var icke längre samma ansigte. Det bar väl ännu spår efter de utgjutna tårarna, men det var lugnt, mildt och liksom förklaradt af de ädlaste käaslor. Med sin vanlign klara och in agande stämma sade han till mig: — Lemna mig, gå! Ni har sett, att det endast var ett spel af min upphetsade fantasi, kanske också af min längtan, som nu på fyra år icke haft någon näring. Gå — ni har sett mig svag — andra skulle kalla det förryckt. Ack! fortfor han efter en kort paus, jag måste förekomma er såsom en gåta... men ni skall snart få veta allt... jag har inte mera att dölja för er, och det får inte längre finnag någon hemlighet oss emellan; ty då ni nu sett verkningen, bör ni också lära känna orsaken. Men gå nu och lemna mig allena — i morgon eller öfvermorgon, så snart det går an, skola vi tala närmare med hvarandra. : Forts.2