Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1856, sida 1

Den 6 Augusti. Srvenska Tid:n har uppmanat regeringen. satt då den har några nyttiga lagförslag under arbete. hvilkas genomförande kräfvei samtelige Rikets Ständers biträde, bör man i I tid offentliggöra dessa förslag, på det att den ) allmänna meningen må, genom utbyte af åI sigter, öfver dem kunna bilda sig ett bestämdt omdöme. Den offentliga kritik, som I sålunda måste uppstå, skulle kunna frånrensa förslagen deras möjliga brister och falska anmärkningar deremot vederläggas, så att sedan sålunda både lagförslagen och den allmänna meningen genomgått den offentliga pröfningens skärseld, det nyttiga skulle med lätthet kunna genomföras och det skadliga seller bristsalliga afböjas. Skulle det detta oaktadt inträffa, att nägot verkligt godt förslag blefve undertryckt, så skedde detta blott i för ögonblicket och förändringen finge uppI skjutas till dess en bättre ölvertygelse hunI nit utbilda sig. Vvi hnafva funnit dessa Sv. Tidn:s åsigter lika förträffliga som de blifvit väl och med öfvertygelsens kraft framställda. Något eget måste det emellertid förefalla, att nu höra dessa yttranden från detta häll framställda, såsom voro åsigterna alldeles nya, under det de sedan många år tillbaka just utgjort föremål för deras önskningar och anspråk, hvilkas satser Sv. Tid:n vid så många tillsfållen söker bekämpa. Då det emellertid är I saken vi vilja och föga akta äran af personligt rätthafveri, glädja vi oss ät Sv. Tid:ns bättre öfvertygelse och skulle göra det ännu mer, ifall den kunde anses utgöra uttryck af en ny opinion hos det parti, som i Sv. Tid:n äger sin sakförare. Ilär såsom vid alla lägliga eller olägliga tillfällen söker dock Sv. Tid:n att, samtidigt dermed att den adopterar de s. k. vliberales satser, så mycket som möjligt nedsätta det liberala partiet, hvilket i närvarande stund väl tryggt kan sägas omsatta den långt öfvervägande, tänkande delen af svenska nationen. Denna taktik, att godkänna och antaga de grundsatser, åt hvilka det liberala partiet efter många ärslånga ansträngningar slutligen vunnit gehör, men på samma gång förringa och håna dessa ansträngningar, härledande dem alla utur de mest orena bevekelsegrunder, är just icke särdeles ädel, men är likväl i sjelfva verket ganska klokt och fintligt uttänkt. För Sv. Tid:n och dess patroner galler det nemligen framförallt att sjelfva behälla makten, att vara den kongliga nådens skötebarn och få draga fördel af alla de utmärkelser och fåfängans retmedel, som äro med denna nåd förbundna. När derföre den allmänna meningen, hvilkens tillförene mycket gäckade inflytande man nu nödgas erkänna, hunnit den enighet och styrka, att den icke längre kan motstaås, så adopterar man, med en älskvärd naivitet, samma meI ningar som man tillförene af alla krafter bekämpat, läggande samtidigt härmed helt anI dra åsigter i sina politiska motståndares mun, hvarigenom det fortfarande motständet mot dessa kan synas berättigadt. Då det, såsom sagdt är, kan vara likgiltigt om ej på hvilken väg, ty den måste alltid vara god, dock af hvilka krafter, en god och rigtig sak eller åsigt genomföres, vilja vi på intet sätt hindra Sv. Tid:n och dess liktänkande att tillegna sig frukterna af de liberales bemödanden, utan önska dem fastmer all lycka i deras förebafvanden, utan att på minsta vis afundas dem den makt, hvarefter de fika eller vid hvilken de söka bibehälla sig. Vi tro oss dock derjemte vara skyldige — icke oss sjelfve, ty vi äro dertill alltför obetydlige och lägga oss för öfrigt anklagelserna mycket litet på sinnet — men de fosterländskt sinnade män, som först gilvit de liberala samhällsidterna deras upphof och utbredning i vårt land: vi anse oss vara skyldige dem och framför allt rättvisan, att tillbakakasta de falska beskyllningar Sv. Tid:n rigtar mot dem och hela det liberala partiet, sparande dervid hvarken hugg eller I stygn, mer eller mindre försåtliga. I Ett bland de mest framstående stilprofven i detta slags författareskap har vår kära Svensk-Tidning lemnat i en uppsats den 31 2 Ws — —n. —