inrikes Yyheter. Göteborg. Fröken Ulertha Westerstrands till i morgon afton annonserade soirte erbjuder det hos oss mindre vanliga, att den gifves på theatern och att konsertgifverskan uppträder i kostym, hvilket utan tvifvel betydligt förhöjer effekten af operapartier. Hvad fröken Westerstrands sång angår, utmärker den sig, såsom bekant, förnämligast i koloraturen, deri sångerskan uppnått en förvånande färdighet. — Vi önska fröken V. all lycka till ett talrikt och tacksamt auditorium. — Bland notabla resande, som på de sednaste dagarne besökt vår stad, märkas: professor Topelius från Helsingforss, professorerne Bergfalk och J. II. Schröder från Upsala, grefve (. A. Adlersparre (känd under signatyren Albano), general-tulldirektören Gyllenhaal m. fl. a. — äf riksdagsmannavalet för Göteborgs och Bohus län känna vi ännu icke mer än att förre riksdagsmannen Johannes Nilsson i Eskekärr blifvit utsedd till riksdagsfullmäktig för Orousts och Tjörns fögderi. — Sv. Tid:n meddelar efter någon utländsk tidning några uppgifter rörande den utvandring, som sedan flera år tillbaka pågår från flera Europeiska länder till Amerika. Man finner deraf, att antalet af passagerare, som under loppet af sistl. år gått om bord till Förenta Staterna, varit 230,276. Drager man ifrån detta antal 29,599 amerikaner, som återvändt till sitt hemland, så återstå 200,000 utvandrare under året 1855, visserligen en ganska betydande siffra, men vida understigande de föregående årens. Näst efter Storbritannien är det Tyskland, som lemnat starkaste bidraget till utvandringen, neml. 71,828 personerDeraf komma endast 5,609 på Preussen och ännu färre på Österrike. De flesta hafva utvandrat från Rhenprovinserna, Baden, Wiirtemberg, Bayern 0. 8. V. Under en tidrymd af 12 år — från den 30 Sept. 1843 till den 30 Dec. 1855 — har i Förenta Staternas hamnar landstigit en massa af mer än 3,400,000 utvandrare, nästan allesammans från Europa och mest från England och Tyskland. Utvandrarne, som 1841 utgjorde 84,000, hafva ökat sig oafbrutet ända till år 1854, då de uppnådde siffran 460,000: men följande året inträdde plötsligt en betydlig minskning, enär den högst uppgifna siffran var endast 230,000. Huru förklara detta tvära afsaktande i utflyttningsrörelsen? — frågar Journal des Die hats. Männe de inbillningar, som mången gjorde sig om lycksaligheten i länderna bortom verldshafvet, numera börjat skingras och utvandringsfebern nått sin gräns? Eller månne denna minskning under året 1853 endast är tillfällig och blott en följd af kriget, som försvårade utvandringen, samt af det amerikanska know-nothing-partiets siendtlighet mot främlingarne? Det står en hvar fritt att välja mellan dessa båda förklaringsgrunder. Det säkra är, att under loppet af innevarande år