Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 juli 1856, sida 2

10,000 plåtar, af hvilka knappt 2 få hafva lika form och böjning. För hvarje plåt måste derför först bildas en modell i träd och efter denna modell tillskäres jernblecket förmedelst en stor, genom ånga drifven sax. Den erforderliga böjningen tilldelas plåten sedermera genom ett system af valsar, hvilka kunna sammanpassas så, att man är i stånd att frambringa hvarje önskad krökning. Sedan slogos nithålen, plåtstyckena passades ihop och nitades vid hvarandra förmedelst hvitglödgade bultar. När nitnaglarne voro afkylda, drogo sig plåtarne så fast tillsammans, som om de ihopskrufvats med de starkaste skrufvar. Ungefär 3, mill. nitnaglar skola åtgå innan detta jätteskråf blir fullständigt färdigt. Stiger man å en 60 fots lång stege uppå däcket af det nya skeppet, så ser man, att äfven det inre af detsamma erbjuder en lika märklig kontrast med vanliga fartyg. Tio vattentäta afdelningar, hvardera 60 fot lång, som under andra däcket ej hafva någon slags öppning, dela skeppet på tvären, under det 2 väggar af jern, på 36 fots afstånd från hvarandra, genomskära skeppet i en längd af 350 fot. Detinre är följaktligen liksom yttersidorna afdeladt i ett system af celler. Utom dessa hufvudafdelningar gifs det dock äfven en mängd underafdelningar under understa däcket, bestämda för ångpannan, maskinen och kolförrådet. Det öfversta däcket af jern är dubbelt och likaledes förstärkt genom ett cellsystem. Genom denna mängd af rätvinkliga afdelningar erbhåller hela fartyget en så utomordentlig styrka, som om det vore smidt af solidt jern, medan det genom samma konstruktion återigen blir utomordentligt lätt, elastiskt och nästan oförstörbart. I hvarje enskilt del är så att säga ett eget lif, och brötes äfven fartyget i 2 eller 3 stycken, skulle hvarje stycke åter bilda ett fartyg för sig, liksom bitarne af en mask, som man skurit sönder, förmå hvar för sig fortsätta sin existens. : Dessa 10 stora afdelningar af fartyget, hvardera af 60 fots längd, skola nu uppfyllas med flytande hoteller. Skeppet erhåller verkligen 10 olika hoteller, hvilka äro skiljda från hvarandra genom väggar af jern, liksom husen genom murar. Hvarje hotell har sin egen praktfulla öfra och undra salong, hvardera af 60 fots längd, sina gästrum, sina kök, sitt kontor, och den som vill besöka en i nästa hotell boende medpassagerare, kan icke göra detta på annat sätt, än om han går trappan uppför på däcket eller så till sägandes på taket af sitt eget hus och sedan åter stiger ned öfver grannhusets tak. Det hela bildar alltså ett slags stad, som visserligen icke har några gator, men i anseende till sin befolkning sicke torde räknas till de minsta, då den innehåller boningar för 800 passagerare af första klassen, 2000 af andra och 1200 af tredje klassen, eller inalles för 4000 personer. Räknar man dertill besättningen och hotellernas betjening, så blir invänarnes antal ganska ansenligt. Fartygets läng blir 692 fot, dess bredd 83 och öfver hjulhusen mätt 114. Däcket erbjuder derför utrymme för ganska dugtiga promenader och passagerarne behöfva alltså icke klaga öfver brist på tillfälle till motion. Den som blott 3 gånger om dagen marcherar hela däcket fram och tillbaka, har redan tillryggalagt nära en half svensk fjerdingsväg. För att sätta en så stor massa som ,, Great Eastern? i rörelse, måste man naturligtvis använda utomordentliga mekaniska medel. Byggmästaren använder liktidigt alla redan proberade fortskaffningsmedel: skrufven, skåfvelhjulen och segeln. Skäfvelhjulen af 56 fots diameter sättas i rörelse genom 4 ängmachiner, hvilkas cylinder skall hafva en diameter af 6 fot 2 tum och hvilkas nominella kraft skall uppgå till 1000 hästkrafter. Men dessa machiner öfverträfsfas betydligt af dem, som äro bestämda att sätta skrufven i rörelse. Dessa äro de största ångmachiner, som någonsin blifvit byggda för ett tartyg och arbeta med 1600 hästars kraft och matas genom 6 ofantliga pannor. Skrufven sjelf har en diameter af 24 fot och står i förbindelse med machinen genom ett 160 fot långt och 60 tons tungt jernrör. Man hoppas att fartyget, på detta sätt fortskaffadt, skall göra 16 knops fart (20 sjömil) i timman. Blott vid en stark bris, som blåser med en hastighet af mera än 25 sjömil i timmen, skall man kunna göra bruk af seglen. För detta fall har fartyget försetts med med 7 master och en mängd segel, som representera en yta af 6500 qvadratfot. Man skulle tro, att ett utomordentligt stort antal sjöfolk vore behöfligt för manövreringen af detta hafsvidunder. Detta är dock icke fallet, ty en stor del af de arbeten, som annars måste förrättas af af matroser, öfvertagas på Great Eastern af ångan. Fyra mindre ångmachiner äro bestämda att förrätta sjöfolkets tunga arbeten, såsom ankarets uppvindande, seglens upphissande, pumpningen och sjelfva skeppets styrande, samt besörja godsets och kolens inoch utlossning. Afven beträffande kommandot om bord måste nya utvägar uppfinnas och tillämpas, emedan de hittills brukliga icke passa för de utomordentligt stora dimensionerna. Det skulle t. ex. icke vara möjligt för kaptenen att från hjulhuset genom något språkrör meddela sina befallningar till styrmannen vid rodret eller vakten i fören af fartyget, hvilka begge äro öfver 300 fot aflägsnade från honom. Han måste betjena sig af en telegraf om dagen och af brokiga lyktor vid tjocka och om natten, för att kungöra sina befallningar på däcket. För att kommunicera sig med de ingeniörer, som arbeta på 60 fots djup under honom, måste han begagna sig af en elektrisk telegrafledning. Det är stor svårighet i jernfartyg att fullständigt isolera magnetnålen. Man vet, att en riktigt gående kompass är ett absolut nödvändigt instrument för det säkra förandet af ett fartyg. Men, om inga särskilta försigtighetsmått träffas, afledes på ett jernfartyg genom grannskapet af en så stor massa af den attraherande metallen magnetnålen från sin riktiga ställning. Det vanliga hjelpmedlet består deri att anbringa kompassen högt uppe vid mesanmasten utanför jernmassans inflytande. På Great Eastern vill man deremot resa en egen 40 fot hög ställning för denna skeppets lilla skyddsengel och vid densamma anbringa en genomskinlig ziffertafla, så att styrmannen nedifrån kan afläsa den darrande nålens rörelse, eller, då detta vid töcknigt väder kunde hafva sina svårigheter, så har man fallit på den ideen att låta skuggan af nålen medfalla genom ett långt rör ända på däcket, så att styrmannen har den omedelbart framför sig. Man håller nu på med att anställa försök för utrönandet af den bästa methoden. Det nya jetteskeppet måste naturligtvis hafva an, kare i proportion till sin storlek. Dess ankare me tillbehör utgöra redan full last för ett medelmåttigt fartyg, ty de väga 55 tons, de 800 famnar lång? ankarkettingarne 98 tons och spelet 100 tons. FA 2 FFE Att