Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1856, sida 1

lar, shawletter och dukar, med 15 sk. 8 rst., samt för kasimir, kläde, drapp m. fl. till valkade ylleväfnader hänförliga slag, med 45 sk. pr 8. Den tullsats af 40 sk. l. som komiterade upptagit för alla dessa under en rubrik andra slagv sammanförda väfnader uppgår till nära dubbla beloppet af den i Norge för ylleväfnader stadgade högsta tullafgift, 22 sk. 6 rst., och kan icke med något skäl ytterligare höjas, så vida de betydliga artiklarne doffel samt ovalkade, ej specificerade heloch halfylleväfnader derunder skola inbegripas. Af doffel infördes år 1854 icke mindre än 32,795 dl. samt af heloch halfylleyäfnader, ej specificerade, den stora qvantiteten af mera än 600,000 CÅ. Den föreslagna införselstullen öfverstiger, såsom ofvan är anmärkt, de för doffel från lång tid tillbaka utgående införselsafgifter och uppgår till minst 25, icke sällan mera än 50 procent af varuvärdet. Imellan varuvärdet och tullsatsen å en stor del isynnerhet halfylleväfnader eger ungefär samma förhållande rum. andra sidan åter är det så mycket angelägnare, att dessa artiklar upptagas till lika tullsats med kläde och andra valkade ylleväfnader, som skiljaktigheten imellan dessa väfnadsslag, i följd af förändrade tillverkningssätt, blifver allt svårare att vid tullbehandlingen iakttaga. Väl komme den ifrågasatte tullsatsen att för mycket fina och tunna kläden samt dermed jemförliga ylleväfnader uppgå till endast 10 å 15 procent af värdet, men för äfven fina och tillika fasta kläden, äfvensom i allmänhet för medelfina ylleväfnader, utgjorde tullsatsen redan från 15 till 25 procent, samt för alla gröfre och tyngre, likasom för doffel, från 25 till 50 22 och derutöfver. Härtill kommer, att svenska ylleväfnads-industrien mer och mer omfattar de medelfina och tyngre väfnadsslagen; att, efter hvad komiterade af sakkunnige inhemtat, någon anmärkningsvärdare skilnad imellan denna tillverkning och doffel-fabrikationen icke eger rum; samt att sistnämnde fabrikation under skyddet af en lägre tullsats, än den föreslagna, hittills gått betydligt framåt; och komiterade äro således förvissade, att, fastän tullen å kläde och vissa andra valkade väfnader skulle komma att betydligt nedsättas, den svenska ylleväfnadsindustrien ändock skall i den föreslagna gemensamma tullsatsen finna sitt anspråk på ett rättvist och billigt skydd tillbörligen afsedt, desto heldre som råämnet ull, likasom de flesta färger och beredningsämnen, numera äro tullfria och ytterligare lättnader genom flera af komiterade föreslagna förändringar i tulltaxan obestridligen komma äfven ylleväfnads-industrien till godo. Likasom för filtar af bomull hafva komiterade ock för filtar och mattor af ull, med afs. å dessa varors medelvärde, föreslagit tullens nedsättning till 12 sk. 9,60 rst. eller 40 öre. Linneoch hampväfnader. Hafva skiljaktigheter imellan svenska och norska tulltaxornas stadganden i fråga om öfriga väfnadsslag redan varit så betydliga, att någon fullständig likhet dem imellan nu icke kunnat ensamt från svenska sidan tillvägabringas, så är detta ännu mera förhållandet beträffande linneoch hampväfnaderne. Der svenska taxan upptager en tullafgift af 2 rår (å, oberäknadt tolag samt afgift till handelsoch sjöfartsfonden, der bestämmer den norska tullen till 12 sk. 8 rst. och 5 sk. 5 rst. pr G68.. Detta inträffar med den hufvudsakliga artikeln lärft. Och för damastoch drällsväfnader, belagde i svenska taxan, de förra med 1 rdr 16 sk. och de sednare med 32 sk. införselstull pr ZZ., har norska taxan en gemensam tullsatts af 14 sk. 6 rst. Skiljaktigheten framstår här icke så mycket i rubrikernas indelning, som icke mera uti sjelfva tullafgifternas belopp, ehuru äfven i förra hänseendet väsendtliga olikheter förefinnas. Med någon förenkling af de svenska taxerubrikerna och öfverflyttning fråu den ena till den andra af dit närmare hänförliga varuslag vinnes lika mycken tydlighet och lättfattlighet vid tillämpningen, som den norska taxans olika indelning synes erbjuda. Och komiterade hafva derföre, med hufvudsakligt bibehållande af nuvarande uppställning, endast i tullsatsernas lämpande efter artiklarnes verkliga värde sökt att, så vidt möjligt, gå den norska tull-lagstiftningen till mötes. Så har för rubriken blaggarn, buldan och kanfas med tillägg af den i norska taxan särskildt speciflcificerade artikeln sadelgjordsväf, införseltullen, som här med tilläggs-afgifterna uppgått till 9 sk. 6 rst., men i Norge utgör dels 5 sk. 5 rst., dels 3 sk. 7 rst., blifvit upptagen till 4 sk. 9,60 rst. eller 15 öre. Den obetydliga importen, år 1854 endast 179 skålp., under det af den lågt tullbeskattade segelduken införts mera än 30,000 skålp. förklaras tillräckligt af tullsatsens missförhållande till varans ringa värde. För bolstervar, i Norska taxan inbegripet under färgade linnevaror med 12 sk. 8 rst. införselstull, är tullsatsen, i likhet med den för bolstervar af bomull och linne, sänkt till 12 sk. 9,60 rst. eller 40 öre. Åöhammarduk, batist och flor med dervid upptaget tillägg af likartade artikeln linon, är den nu stadgade nominella tullsatsen 2 rdr skålp:det bibehållen. Norska taxan har för flor 2 rdr 12 sk., men