Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1856, sida 1

Komiterade tillstyrka, att denna vara, som är en af de allmännaste och behöfligaste förbrukningsartiklarne, må fortfarande tillgodonjuta den tullfrihet, som nu för densamma är provisoriskt medgifven. Teyel. I den dryga transportkostnaden för denna skrymmande artikel torde de inhemska tegelslagerierna ega mer än tillräckligt skydd; och för tullbeskattning lärer detta angelägna byggnadsmaterial icke böra blifva föremål. Den hufvudsakligaste införselsdvantiteten utgöres ock af s. k. klinker, hvaraf det mesta införes till Göteborgs stad, som, på grund af särskild nådig resolution, tillgodonjuter tullfrihet så väl för klinker, som för andra tegelslag, hvilka der användas. Tullfrihetens utsträckande äfven till öfriga orter och för alla slags tegel tillstyrkes desto heldre, som varans införsel ej gerna kan ske i handelsafsigt, utan afser fyllandet af behof för beslutna eller under arbete varande byggnader. Tenlikar. För detta material. behöfligt för åtskilliga handtverksarbeten, är tullsatsen föreslagen till 9 sk. 7,20 rst., eller 30 öre pr fZ., i stället för det nu med 13 sk. 10 rst. utgående afgiftsbeloppet, hvarigenom jemväl ett närmande vinnes till norska taxans tullbeStämmelse, som är 9 sk. pr fZ. Tenn. För oarbetadt tenn, såsom utgörande en råvara, hvarå tillgång inom Sverge helt och hållet saknas, är, i likhet med hvad i Norge eger rum, tullfrihet föreslagen; hvarjemte tullsatserne å de begge slagen af arbetadt tenn, hvilka i Norge äro belagde med endast 10 sk. 10 rst. ZZ.:det, blifvit, med afseende å varuvärdet oeh för vinnande af närmare likhet med norska taxan, nedsatte, för omåladt och olackeradt från 13 sk. 10 rst. till 8 sk. eller 25 öre, samt för lackeradt eller måladt från 18 sk. 7 rst. till 12 sk. 9,60 rst., eller 40 öre pr 66. Deremot hafva komiterade icke funnit lämpligt eller behöfligt, att, såsom i norska taxan, sammanföra dessa rubriker till en, eller för försilfradt tenn, hvilket högst sällan torde förekomma, upptaga någon särskild tullsats. Tennoch Blyaska. Afven för detta material för vidare bearbetning är, likasom i norska tulltaxan, tullfrihet föreslagen. Någon införsel deraf omnämnes icke heller uti 1854 års persedelsammandrag och, enligt det för 1853, inskränkte sig importen till 260 f. Terpentin. Den föreslagna nedsättningen med omkring 1 sk. 2 rst. uti det nu utgående afgiftsbeloppet, eller från 1 sk. 10 rst. till 7,68 rst. pr ZZ., grundar sig på varans beskaffenhet af råämne för tillverkning af terpentinolja. Genom denna nedsättning vinnes tillika närmare likhet imellan svenska och norska tullsatserna, af hvilka den sednare är 6 rst. per Skålp. Terpentinolja. Sistnämnde skäl äfvensom varans egenskap af behöfligt beredningsämne för åtskilliga fabriksoch handtverksnäringar har föranledt förändrandet af det nu utgående afgiftsbeloppet 1 sk. 11 rst. till 1 sk. 3,36 rst. eller 4 öre pr (l. The. Norska tullsatsen för denna vara utgör 16 sk. 2 rst. pr skålp., då i Sverge sammanräknade afgiftsbeloppen uppgå till 14 sk. 2 rst. Ehuru förbrukningen af the här i landet på sednare tid något tilltagit, hafva komiterade dock icke ansett denna artikel hänförlig till så beskaffade oundgängliga förnödenhetsvaror, att deraf betänklighet kunde möta för antagandet af en, den norska sig närmande tullsats eller 16 sk. pr skålp. Tjära och Tjärbärma eller Vraktjära. Se beck. Tobak. Enligt det af komiterade afgifna försiag till lag, angående Sverges och Norges ömsesidiga handelsoch sjöfarts-förhållanden, skall väl tobak, alla slag, likasom socker, vid sjöoch landväga varutrafiken ämellan de förenade rikena, undantagas från de i allmänhet för denna trafik medgifna lättnader; men det oaktadt, måste det vara af stor vigt, att tullsatserna å ifrågavarande betydliga förbrukningsartikel, så vidt möjligt, i begge länderna bringas till närmare öfverensstämmelse, än hittills egt rum. Detta gäller isynnerhet råämnet och förnämligast tobaksbladen, hvilka dock hittills haft de mest skiljaktiga tullsatserna. Om man ock med skäl kan betrakta tobak såsom den artikel, hvilken, med afseende både på dess egenskap af öfverflödsvara och å svårigheten att insmugla densamma, företrädesvis lämpar sig för hög tullbeskattning, hvilken åsigt ock ensamt kan förklara den i förhållande till varuvärdet å detta råämne nu stadgade tull af mera än 50 procent: för tobaksblad och längt utöfver 100 procent för stjelk, så är det likväl uppenbart, att en större olikhet i tullbeskattning på ömse sidor om den långsträckta och för all strängare tullbevakning otillgängliga landgränsen icke kan annat än menligt inverka på statsinkomsten just i det land, som stadgat de höga afgifterna. De svenska tobaksfubrikanternas för sin