Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1856, sida 2

ning, har trenne uppgifter: att upprätthålla Turkiet, rädda Grekland och uppträda medlande uti Italien mellan de olycklige Italienarne och de styrelser, som förfölja dem. För att gifva engelska regeringens åtgärder i denna sak större kraft, vill Morningpost, att underhuset skall afstå från hvarje beröring af frågan. Det har väckt någon förvåning att finna en artikel af denna syftning upptagen i en såsom ministeriel anscdd tidning, under det förhållandet mellan hrankrike och det mot hvarje reform uti Italien fiendtliga Österrike synes vara förtroligare än någonsin. Angående denna förtrolighet, visar dock dagens telegrafdepesch, att den så mycket omordade och på sednaste tiden såsom afgjord ansedda sammankomsten mellan Napoleon och kejsaren af Österrike ej kommer att ega rum. Enligt bref från Genua till Constitutionnel har tvisten mellan regeringen i Parma och general Crenneville, som kommenderar österrikiska besättningen derstädes, blifvit åtminstone skenbart bilagd. Såsom läsaren torde erinra sig, uppförde sig den österrikiske generalen såsom herre i landet, arresterade parmesanska undersåter efter godtfinnande och inställde dem inför en österrikisk krigsrätt. Det österrikiska öfvermodet stötte slutligen på motstånd från hertiginnans och hennes ministrars sida, och Orenneville har nu slutligen måst beqväma sig att öfverlemna militär-öfverbefälet i hertigdömet åt parmesanske generalen (rotti och utlemna de i Mantua inspärrade fångarne åt parmesanska myndigheterna. Å andra sidan påstås dock, att det bakom denna skenbara eftergifvenhet lurar den hemliga förhoppning, att den inhemska styrelsens mildhet snart skall framkalla oordningar, som skola rättfärdiga en ny och mer genomgripande inblandning från Österrikes sida, och att Crenneville just för detta ändamål lössläppt några farliga individer och på samma gång förstärkt österrikiska besättningen i Piacenza. Rörande ordnandet af Donaufurstendömenas styrelse, intilldess denna hunnit definitift bestämmas, har turkiska regeringen slutligen bestämt sig för utnämnandet af kaimakaner, tvertemot stadgandet i nämnde furstendömens organiska författning. Kaimakanerna skola redan vara utnämnda, men på hvilka valet fallit, visste man ännu icke. Enligt depescher från Konstantinopel af d. 6 dennes är Krim nu fullständigt utrymdt af de allierade. Det i franska senaten af grefve Portalis inlemnade betänkandet öfver regeringens förslag till ett senatsbeslut beträffande regentskapet går längre än sjelfva förslaget i sin omsorg att utestänga hvarje inflytelse på regeringsärenderna från de kejserlige prinsarnes sida under regentskaps-tiden. Nämnde betänkande vill nämligen ej inrymma åt de kejserlige prinsarne rättigheten att vara medlemmar af regentskaps-rådet, utan att de serskilt blifvit utnämnda dertill af kejsaren. Regeringen lär dock komma att fordra ett oförändradt antagande af sitt förslag. Holländska generalstaternas möte slöts d. 6 dennes i konungens namn af inrikegministern Simons. Sluttalet hade en så liberal anstrykning som möjligt, men gjorde i det hela föga intryck. Den af holländska pressen och befolkningen med så stort missnöje upptagna ministereförändringen rättfärdigades i talet genom de samvetsbetänkligheter, som en del af folket visat i den af generalstaterna förhandlade undervisningsfrågan. För öfrigt förgäkrade ministern, utan tvifvel för att besvärja den storm, som hotar den nuvarande regeringen, att konungen vill skydda nationens och de enskilte undersåtarnes frihet, och att ministören, som är för framåtskridandet, men ej för reaktionen, skall visa aktning för hvarje medborgares religiösa öfvertygelse. Spanska Cortes möten slutade d. 1 Juli. Den första upptäckt, som följt af de domstolsundersökningar, hvilka företagits med anledning af de sednaste oroligheterna i Spanien, har varit den, att dessa oroligheter framkallats genom en vidt utgrenad sammansvärjning mellan presterna, hvars ändamål var att återställa kyrkans herravälde i dess förra omfång. Upproret i Valladolid skulle blott varit signalen till dylika i Madrid och andra orter, och dessa åter förespelet till en allmän revolution. De medel, som användts af de sammansvurne presterna, äro genom sin infernaliska beskaffenhet dem värdiga och skulle svårligen anlitats af andra. Vi hänvisa i det— —— — —— — ö