Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1856, sida 2

skulle erhålla sin aflöning af seglationsinkomsterne. Staden uppbar ock dessa inkomster Intill år 1819, då desamma, i följd af ett kongl. beslut, öfverflyttades på elistyrelsen mot skyldighet att till staden utgifva en framtida årlig ersättning af 2000 rdr, samt att vidmakthålla hamnen med dertill hörande inrättningar, derifrån staden för evärderliga tider frikändes. Detta elfstyrelsens åtagande har sedermera öfvergått på nya Trollhätte kanalbolag. Huruvida staden förlorade på denna öfveråtelse eller icke är ett ämne, som vi nu ej hafva för ändamål att vidröra. Det säkra är dock, att mycket hade kunnat vara annorlunda om staden bibehållits vid sina ursprungliga privilegier; men det var mannen med det fasta sinnet, med sin romarolljas kraft förbehållet att omskapa detta förhållande, om icke till stadens, så må dock hända till det allmännas fördel. Följden häraf är dock den att staden icke har några skyldigheter i afseende på hamnen och seglationsinrättningarne, som tillhöra durchfarten, hvaraf ock hvarken borgmistare och råd eller öfrige styrelser kunna tillvitas försumlighet ellet sensärdighet i denna del. Sedan nya Trollhätte kanal-bolag öfvertagit elfstyrelsens rättigheter och åligganden, samt för detta bolag blifvit uppgjordt en plan, ej mindre till slussarnes ombyggande och utvidgande än äfven till segelledens förbättrande från och med Wenersborgs hamn till och med Ströms kanal, öfvertog och disponerade ka( nalbolaget allt vattnet i sundet invid staden. Först sedan kanalarbetet var färdigt eller år 1852 skedde en reglering för kommande tider af vattnet i inre hamnen, hvarigenom stal den invid dess sida återfick från 20 till 40 alnar i bredd längs stranden, hvilket vatten, det enda hvarå lossning och lastning får företagas, ansågs öfverflödigt för durch-farten, och hvilket således nu utgör stadens enskildta hamn. Redan innan denna reglering af hamnen ifrågakom hade staden vidtagit icke obetydligakajanläggningar, och sedan dess har kajarbetet fortgått med ökad ifver, hvarförutan en kostsam muddring företagits för att erhålla segeldjup på alla punkter invid staden der kaj är anlagd eller kommer att uppföras. Efter stadens totala ödeläggelse år 1834 har dess styrelse, till reglering af staden efter en större utvidgad plan och till publika byggnaders uppförande, erhållit endast ett lån från riksgäldskontoret å 25,000 rdr bko. Staden eger nu allmänna byggnader till dubbelt så stort belopp och har dessutom utbetalt denna summa i tomtoch jordinköp samt reglering af nya torg och nya gator m. m. Intill innevarande år har staden grundmurat kajer, gjort bakfyllnad och muddrat för fulla 30,000 rdr riksmynt och under innevarande års sommar är en ytterligare kajbyggnad beslutad och påbörjad, som utom inköp af platser och derpå stående byggnader, efter kostnadsförslag, anses komma att kosta 21,000 rdr. Sedermera återstår planering och stensättning af de rymliga hamngatorne, som icke lärer aflöpa med mindre utgift än ytterligare 20,000 rdr. Den kajanläggning Wenersborgs stad sålunda dels gjort och dels påbörjat att uppföra är till sin helhet icke behöflig för staden och dess enskildta trafik, men deremot så mycket mera för kringliggande folkrika orter. Då våra grannstäder, jemte många andra, blifvit hugnade med statsbidrag till hamnoch kajbyggnader af långt mera enskild natur än Wenersborg, så ville det väl synas som vi äfven skulle vara berättigade till en dylik förmån, men lyckan har derutinnan icke varit oss bevägen, ty vi hafva på trenne gånger derom förnyade ansökningar lika många gånger erhållit det nådiga svaret: nej! Några inkomster af vår enskildta hamnoch kajbyggnad hafva vi icke fått uppbära förr än med år 1853. Dessa hafva dock icke uppgått till räntan af det redan nedlagda kapitalet, än mindre räcka desamma till fortsättning af byggnaden, derföre staden likasom för hvad förut blifvit gjordt måste skuldsätta sig, emedan stadens medel redan blifvit använde till andre härofvan uppgifne regleringskostnader. Hvad åter beträffar den nu projekterade yttre hamnbyggnaden, så vidkommer densamma staden icke annorlunda än alla andra, hvilka trafikera på Wenern. Samhället kan säledes icke läggas till last hvad derutinnan blifvit efterlåtet. — Ångfartyget Axel, som sistl. Tisdag, den 1 dennes, skulle afgå från Carlstad, up