Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1856, sida 2

— ————— 66 VARANS REA i i I ) . I vägen; det vore, menade han, synd att förspilla Guds I gåfvor. En half timma före diligensens afgång ankom man till staden. Hans sade fröken farväl, lofvade obrottslig tystnad och mottog en riklig belöning för sitt besvär. Tolfte Kapitlet. Julen närmade sig. Sedan Elises flykt har ingen förändring timat i de handlande personernas sinnelag och tankar. Med glädje hade Elise blifvit emottagen i fru Obergs hus, der hon ännu vistades; men Axel hade ännu ej vågat bekänna för henne sin kärlek. Straxt efter Alfreds hemkomst från valet hade deremot hans förlofning med Marie blifvit eklaterad, till stor glädje för majoren, som nu bekände, att han började anse mödrar med giftvuxna döttrar mindre farliga. Rudolf hade blifvit ursinnig, när han erfor Elises flygt, och han och modren beslöto att alldeles förskjuta henne. Herr v. Kleist sade dem med leende ansigte farväl och reste till hufvudstaden, dit familien på Maarholm snart följde efter. Då inga andra familjer funnos i grannskapet, med hvilka Rudolf kunde umgås, började han finna vistelsen på Harretug tråkig och föreslog sin mor att flytta in till sitt lediga hus i Köpenhamn. Detta förslag blef antaget, och för närvarande befinna sig friherrinnan Hartug och hennes son i sitt hus vid Bredgade, Den gamla borgen står öde och