äfven om hon vetat det, skulle hon ju varit hka olycklig. Men hon var en af dessa qvinnor, som aldrig försöka dämpa sina ädla känslor och böjelser; hon hängaf sig åt dem, njöt deras fröjder och qval och fann en viss hugsvalelse häruti. Det kunde aldrig falla henne in att qväfva sin kärlek till Axel Öberg; tvertom gömde hon hans bild djupt i sin själ och fann tröst i minnet af de nyss framfarna dagarne.