Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1856, sida 2

Det var en stilla mörk höstdag med få graders värma. Himlen var öfverdragen med moln, som dock icke voro serdeles mörka, och en lätt dimma betäckte de aflägsna föremålen vid horizonten. Alfred gjorde en spatsertur öfver Langelinie till badhusen på kapellvägen; hans tankar sysselsatte sig med Marie. Då varseblef han ett fruntimmer, han kom närmare — det var hon. Hon å sin sida blef mycket förlägen öfver detta oväntade möte, rodnade, men kände likväl glädje i djupet af sitt hjerta. — Hvilken lycklig tillfällighet har jag att tacka för detta möte? frågade Alfred. — Min mor och jag gingo hitut, för att träffa aftal med en trädgårdsmästare, som bor här bredvid, om några köksvexter. Jag föredrog att stanna härutanför, medan hon gick in. — Tillåter ni, min fröken, att jag håller er sällskap, tills er mor kommer tillbaka? — Med nöje. Begge kommo snart i så ifrigt samtal, att de glömde allt omkring sig, och utan att tänka derpå inslogo de en af de vägar, som föra till OsterbroFörst temligen sent upptäckte de misstaget och Skyndade hastigt tillbaka, för att om möjligt, ännu kunna träffa fru Öberg, men hon var ingenstädes att se. Alfred gick in till trädgårdsmästaren och erfor der, att fru Öberg gått derifrån för en half timma sedan. Det var således ingenting annat att göra, än direkte gå hem. Marie var litet nedslagen öfver hvad som skett, men Alfred lofvade att följa henne hem och förklara för modren, huru saken tillgått. Enär de ej gerna ville passera genom staden, beslöto de taga